För vem och för vilka behov bygger vi nya stambanor?

Östgötatrafikens behov på södra stambanan är en central fråga för regionen som måste beaktas. För att frigöra utrymme för pendeltågstrafiken så behöver Ostlänken sluta i Mantorp, inte i Tallboda eller Steningeviadukten.

Ostlänken som en del av Sveriges moderna höghastighetsjärnvägar, var tänkt för långa snabba bekväma miljövänliga resor över långa sträckor, inte att lösa lokala flaskhalsar, skriver artikelförfattarna.

Ostlänken som en del av Sveriges moderna höghastighetsjärnvägar, var tänkt för långa snabba bekväma miljövänliga resor över långa sträckor, inte att lösa lokala flaskhalsar, skriver artikelförfattarna.

Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX

Debatt2021-02-18 07:15
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Replik på "Den nya stationen måste ligga inne i Linköping" (11/2).

Regionens företrädare uttalar sig för centralt stationsläge i Linköping och för en ny stambana (där första ledet är Ostlänken. Man framhåller även betydelsen av att få kapacitet till pendeltågstrafiken vilket vi välkomnar, men det verkar som att om trafiken söder om Linköping kommer i andra hand?

När man läser våra politiska företrädares inlägg så blir man verkligen förvånad – är Ostlänken huvudsaken eller är det nya stambanor för hela Sveriges räkning som projektet avser? 

Ostlänken som en del av Sveriges moderna höghastighetsjärnvägar, var tänkt för långa snabba bekväma miljövänliga resor över långa sträckor, inte att lösa lokala flaskhalsar.

Det senare kan ske med betydligt billigare åtgärder. Och, när regionen lyfter frågan om regional kapacitet för vår pendeltågstrafik så förstärker detta känslan av att regionens behov skulle gå före de nationella transportbehoven, vilket självklart faller på sin egen orimlighet. Och dessutom undviker våra politiker att nämna en ny potentiell flaskhals som riskerar bli fallet med nuvarande projektering av Ostlänken.

En etappvis utbyggnad av nya stambanor och som i fallet med Ostlänken kräver att frågan om hur trafiken söder om Linköping fortsätter på befintlig stambana. Den nya kapaciteten mot Stockholm (Järna) kan ju inte enbart ses som en exklusiv järnväg för Linköpingsbor som vill åka till Stockholm, den måste tillföra kapacitet som kommer hela södra Sverige till del.

Då blir en kritisk fråga var någonstans den nya stambanan ska ansluta till södra stambanan. Detta har regionen tittat på i "Tågutvecklingsplan 2040" och kommit till slutsatsen att anslutning måste ske någonstans mellan Vikingstad och Mantorp – i annat fall så kommer ökad fjärrtrafik på södra stambanan att begränsa den lokala pendeltågstrafiken. 

Att projektera och kostnadsberäkna Ostlänken till Steningeviadukten i Linköping är därför otillräckligt. Ostlänken är bara relevant som en första etapp i en ny modern järnväg i södra Sverige om alla aspekter i en helhet beaktas – såväl på nationell som regional nivå. 

Linköpings behov är självklart viktiga för regionens utveckling men får inte leda till andra flaskhalsar som äventyrar regionens och Sveriges tillväxtmöjligheter. Östgötatrafikens behov av södra stambanan (eller separata spår) är en central fråga för regionen och borde lyftas fram tydligt.

Vi efterlyser en realistisk samlad behovsbild från regionen och Sverige.

Gå före, visa vägen för hur genomfarterna för ny järnväg i våra städer kan göras billigare genom förbifarter istället för dyra genomfarter, skriver Järnvägsfrämjandet. Den lösningen går att kombinera med central placering om man bygger anslutningsspår intill befintligt stationsläge.

Detta avvisas av såväl Linköpings som regionens politiker i ett svar på Correns debattsida 31 december utan att nämna något om de fördyringar som Linköpings förslag på tunnlar medför – det är anmärkningsvärt när kostnadsramen för nya stambanor är under lupp.

Frågan om Ostlänkens anslutning till södra stambanan är dessutom en viktig fråga att beakta i kravställningen, men, den verkar komma i andra hand, trots att den ytterst handlar om frågan som regionen särskilt lyfter fram, nämligen kapacitet till pendeltågstrafiken. För vem och för vilka behov bygger vi nya stambanor?