Svar på "Ibn Rushd bygger broar och utvecklar samhället":
Ibn Rushd:s Josefin Nyström härjar vidare med våldsamma utfall och i vissa fall grova lögner.
Rapporten Muslim Brotherhood Review var känslig och den huvudsakliga kritiken baserades på att delar av rapporten hemligstämplades. Författarna bakom rapporten var Sir John Jenkins, dåvarande brittisk ambassadör i Saudiarabien samt Sir Charles Farr, Storbritanniens underrättelsekoordinator, som slog fast att FIOE/CEM är Muslimska brödraskapets moderskepp i Europa. IFiS, som varit med och etablerat både FIOE/CEM och Ibn Rushd, har också deltagit i framtagandet av den policy som kallas “Fördraget” av det europeiska brödraskapet.
Men även inom akademin har internationellt erkända forskare som historikern Martyn Frampton (Queen Mary – University of London) och Alison Pargeter (King’s College – London) med flera, oberoende av varandra kommit till samma slutsatser om FIOE:s/CEM:s kopplingar. Den franske statsvetaren Brigitte Maréchal har visat detta i en doktorsavhandling 2008 och i flera vetenskapliga artiklar efter det.
Men lyssna inte bara på dem. Även ”röster” inifrån FIOE:s/CEM:s organisatoriska nätverk och aktörer som lämnat nätverket betonar paraplyorganisationens koppling till Muslimska Brödraskapet (MB). Den främsta av dessa är Kemal Helbawy som var MB:s tidigare officiella representant i Europa under 1990-talet och medlem i FIOE:s/CEM:s högsta beslutande råd. Andra är Ahmed Akkari som var en av förgrundsgestalterna i att elda på om Muhammedkarikatyrerna och den svenska avhopparen från rörelsen, Pierre Durrani.
Den MSB-granskning Nyström hänvisar till vitsordar snarare Cats för sin goda verksamhet. Nyström utelämnar det väsentliga från granskningen att man såg “inga uppenbara, vetenskapliga kvalitetsbrister eller svagheter har framkommit under granskningen av ovanstående, strategiskt valda rapporter”. Nyströms “slutsatser” blir i själva verket löjeväckande vilseledande på både detta plan som när hon skapar halmgubbar om att vi har kopplat Ibn Rushd och studiecirklar till terrorism.
Nyström listar en rad åtgärder som vidtagits men det är en rökridå. Riksrevisionen initierade nuvarande granskning, som redovisas i augusti i år, då fusk regelbundet uppdagats och att man tidigare kritiserat Folkbildningsrådet för brist på kontroll och uppföljning av hur statsbidragen används. Vi har under flera år granskat och avslöjat antidemokratiska föreningar kopplade till Ibn Rushd så vi förstår frustrationen.
I repliken framkommer också med all önskvärd tydlighet att transparens är en stor Akilleshäl inom studieförbundsvärlden. I stället för bisarra utfall om övervakning kan vi lugna Nyström med att allt vi förespråkar är att kommuner begär in en lista över samverkanspartners (föreningarnas namn – inte vem som är i föreningen eller vad de har för åsikter), hur mycket ekonomiska medel till respektive förening samt vilka ämnen som avhandlas i inrapporterade studiecirklar och kulturverksamhet så att det faktiskt går att granska för till exempel lokala politiker. Göteborg har redan gjort det så vad är problemet? Dessutom förespråkar vi likabehandlingsprincipen – det borde gälla alla studieförbund inte bara Ibn Rushd.
Det är både illavarslande att Nyström inte förstår innebörden av öppenhet kring hur skattemedel används och talande att efterfrågan av transparens kan upplevas så hotfullt.