Sveriges regering vill öka anställningsbarheten för studenter och doktorander. Redan i dag arbetar många högskolor med anknytningen till yrkeslivet, men insatserna riktas framförallt mot studenterna i grundutbildningen. Det är viktigt att forskarutbildningen inte glöms bort. En forskarutbildning av hög kvalitet leder till arbete i eller utanför högskolan.
Det är av största betydelse att forskning och utveckling i Sverige håller en internationellt sett hög nivå. Det är grunden för en fortsatt hög konkurrenskraft. Det borde vara en självklarhet att kompetensen hos forskarutbildade personer kommer samhället till del på bästa sätt.
Möjliga arbetsgivare behöver ha en klar bild av vilka generella färdigheter och kunskaper som är specifika för disputerade akademiker, och som skiljer dem från icke-disputerade. Svenska högskolor måste engagera sig mer aktivt i att stärka de nydisputerades ställning på arbetsmarknaden.
För att öka anställningsbarheten för disputerade måste högskolorna uppfylla sina skyldigheter mot doktoranderna i frågan om yrkesorientering. Att karriärplaneringen påbörjas under doktorandtiden, och inte först efter disputation, är av avgörande betydelse. De utvecklingssamtal som handledaren är skyldig att genomföra med doktoranden - som i dag mestadels är inriktade på diskussioner kring avhandlingsarbetet - skulle i ökad utsträckning kunna inkludera en planering av karriären efter disputationen.
Den förändring i högskoleförordningen som gäller alla som antas från och med juli 2007 och som innebär krav på minst en biträdande handledare, bör öka förutsättningarna för detta. And-ra insatser som högskolorna skulle kunna bidra med är mentorsprogram, praktik, karriärseminarier och arbetsmarknadsdagar riktade till doktorander.
För doktorander som inte fått jobb efter disputation bör det stöd som trygghetsstiftelsen erbjuder användas aktivt. För att kunna ge hjälp vid uppsägningar avsätts en del av lönesumman till trygghetsstiftelsen. Stiftelsens insatser omfattar alla som till någon grad varit statligt anställda under minst tre år och innefattar ett professionellt karriärplaneringsstöd.
Duktiga forskare ska inte behöva flytta utomlands eller upphöra med sin forskning och sin undervisning för att kunna arbeta. Högskolorna måste därför aktivt arbeta för att tydligt profilera och marknadsföra forskarutbildades kompetens mot arbetsgivare utanför högskolan.
Det måste också vara möjligt att fortsätta som lärare och forskare inom högskolan och därför måste fler postdoktorala tjänster inrättas. Den enskilde doktoranden måste få stöd för att planera sin kommande karriär.
Det är den svenska forskningen värd.
Mattias Wiggberg,
ordförande
Sveriges Doktorander
Rikard Lingström,
ordförande Sveriges Doktorand- förening
Elin Rosenberg, ordförande SFS
Martin Wahlén, ordförande SFS Doktorandkommitté