På Mjölby bibliotek visas en utställning om förbjudna böcker som väckt negativa reaktioner. På Hallarna i Norrköping finns permanentutställningen Biblioteket för förbjudna böcker, med 70 titlar, för att värna yttrandefrihet. Våra besökare har aldrig reagerat negativt, trots att flera titlar betraktas som kontroversiella även i Sverige. Här finns ”Mein Kampf” och ”Tintin i Kongo”, vi visar religiösa skrifter som kastat världen in i tusenåriga konflikter, hemska rysare och politiska verk som ansetts farliga för massorna. Dagsaktuella utgivningar som Charlie Hebdo blandas med medeltida snuskskildringar som kyrkan bannlyst. Många verk flinar vi åt idag, men varje kultur har sina tryckpunkter. Här kränks somliga också till att vilja bannlysa ord och skildringar.
Människan är i grunden fri, men märkligt nog finns gott om förbudsivrare som vill hindra andra från att ta del av obekväma tankar och diskussioner. Lustigt nog omhuldas förbudstankarna oftast av människor som inte sett böckerna på riktigt, inte läst förordet till ”Tintin i Kongo”, inte vägt ”Moment 22” i handen eller ens snabbläddrat i Machiavellis ”Fursten”. Sverige hyser lyckligtvis makthavare som värnar friheten, men i många länder, även nära oss, är det tvärtom. Och det räcker att några av dessa högljudda förbudsivrare får tillräckligt stark position, för att även vi ska hamna i ett obehagligt läge. Vi har flera lokala exempel på kränkthetens klåfingriga förtryck, även i närtid. Ture Nerman, Anders Ahlmark och Jan Axelsson har tydligt fått känna på censurens följder. Samtidigt har Carl Gustaf af Leopold hjälpt oss få den lagstiftning som är så viktig.
Syftet att envisas med att visa upp dessa irriterande, jobbiga, provocerande och kränkande små cellulosabitar är de ofantliga mängder människor som dödats på grund av innehållet i dem. Det är kärnan i varför de behöver visas, läsas och diskuteras i all evinnerlighet. När vi gömmer och glömmer så upprepar vi misstagen som våra föregångare här på jorden gjorde, och så händer katastroferna igen och igen.
Därför är det så viktigt med små fyrar av förbudsmotstånd runt om i landet där böckerna kan gås fram till, kännas på, garvas åt eller bli förbannad av.
Pelle Filipsson
Verksamhetsansvarig för Hallarna, Norrköping