Frihet att välja hur man ser ut och vilket liv man vill leva är en grundpelare i ett liberalt samhälle. Detta är något vi ska fortsätta stå upp för och försvara. Men frihet att välja kön; är det en frihet vi ska kämpa för eller är det snarare ett steg i en antiliberal riktning?
Regeringen har ett lagförslag ute på remiss om att alla över 12 år ska kunna få välja vilket kön man vill vara och enkelt kunna ändra det i folkbokföringen. Det ska inte finnas några krav på medicinsk problematik. En vilja att ändra är tillräckligt, med vårdnadshavares medverkan för barn under 18 år. I samma remissunderlag finns även förslag på att det ska det bli lättare att få tillgång till könsförändrande behandlingar, så som att ta bort brösten eller könsorganen. Regeringen vill att det ska bli enklare att få icke-reversibla ingrepp gjorda från 18 års ålder, alltså vid en ålder då ungdomar inte ens får handla vin och sprit.
Lagförslaget bygger på en föråldrad syn att identitet och kroppsliga uttryck är könsbundna. Vill du vara kvinna så ska du ha ett feminint eller kvinnligt uttryck. Unga människor med feminint eller maskulint uttryck som inte stämmer med traditionella könsuppfattningar kan komma att uppfatta lagförslaget som en signal att de är fel, att de behöver ändra sin kropp så att den ska stämma bättre överens med normen.
Detta är problematiskt och antiliberalt. Kön ska inte styra identitet eller uttryck; identitet och uttryck ska inte styras av kön. Att lagstifta om att det ska bli enklare att byta juridiskt kön så att det överensstämmer med samhällets föråldrade normer hör inte hemma i ett liberalt samhälle; du ska kunna se ut och ha vilket uttryck som helst oberoende av ditt kön.
Under de senaste 10 åren har det skett en explosionsartad ökning av barn och unga med könsdysfori. Regeringens lagförslag bygger på antagandet att dessa skulle må bättre om de får byta kön, i en ålder då de inte får tatuera sig, köpa nässpray, huvudvärkstabletter, eller ens en trisslott. Vården ska ge hjälp och stöd till unga som mår dåligt. Att uppmuntra och underlätta livsförändringar som har konsekvenser som är svåra att överblicka och förstå, är inte att hjälpa. Det medför tvärtemot stora risker att på sikt minska deras frihet och möjligheter att leva det liv de önskar.
Vården har i dag stora problem med att sätta diagnosen transsexualitet korrekt, och klarar inte att skilja på könsdysfori som är övergående och på transsexualitet. Den erbjuder ”könsbyte” för båda grupperna. För transpersoner kan det vara rätt. För ungdomar med övergående könsdysfori är det fel. Det gör ingen nytta men stor skada.
Som en följd av vårdens problem har det på senare tid synts allt flera unga som berättat om att vårdens bekräftande behandling inte hjälpt dem, utan gjort ont värre. De kallas ”ångrare” fast de i själva verket är feldiagnostiserade och felbehandlade. Risk för fel diagnos och fel behandling är alltid stor när det vetenskapliga kunskapsunderlaget är svagt.
Centerpartiet vill att vården ska visa stor försiktighet med icke-reversibla könsförändrande ingrepp på unga människor. Dessa bör göras inom ramen för klinisk forskning, med etikmyndighetens godkännande. Bara så kan kunskap byggas för att säkra att varje patient får den behandling som den är bäst betjänt av.
Vi menar att lagförslagen bör avvisas i sin nuvarande form. Om vi står fast vid att ungdomar inte är mogna att teckna avtal eller köpa sprit, då måste vi också stå upp för deras rätt att vara omogna vad gäller kropp och identitet.