Ännu en gång har den svenska psykvården misslyckas. Denna gång var offret en 8-årig pojke i Jönköping.
Allt detta är resultatet av en misslyckad satsning på psykvården som har sin historia i de socialdemokratiska nedskärningarna under främst 1980- och 1990-talen. Frukterna har vi under ett par års tid fått skörda. Anna Lindh, Sabina, dubbelmordet i Linköping, Järnspettsmannen, vansinnesfärden i Gamla stan.
Den utredning som den förra regeringen tillsatte under Anders Milton kommer i höst att resultera i ett antal nya vårdformer, till exempel öppenvård med särskilda villkor. Likaså föreslås mer pengar och mer personal till psykvården, vilket alliansregeringen redan nu har skjutit till. 500 miljoner kronor extra i år och lika mycket nästa år.
Frågan är om dessa satsningar är tillräckliga då psykvården verkar sakna något som är ännu viktigare - den kompetens som krävs för att göra adekvata bedömningar om permissioner och utskrivningar. För att åtgärda detta vore det önskvärt att klarare, tydligare men även restriktivare regler utformades.
Ett annat sätt att förbättra psykvården är att öka tillgängligheten. Det ska inte vara som i dag att den psykiskt sjuka söker hjälp men inte får den. Ett sätt att avhjälpa detta är utöka antalet akutplatser inom psykiatrin, öka personalstyrkan med rätt utbildad personal.
Här kan även kommuner och landsting bidra med att se till att kommunen alltid har en tillräckligt stor andel av psykvården under sitt hägn, för att på sätt kunna garantera medborgaren bästa möjliga vård.
Vidare är en ökad satsning på kuratorer inom skolan ett medel för att vända denna negativa utveckling. Om man på ett tidigt stadium kan fånga upp och hjälpa de barn som utvecklar psykiska störningar så kommer samhället på sikt göra stora vinningar både socialt, ekonomiskt och emotionellt.
Thomas Bystedt