Sedan 1960-talet har vi i Sverige styvmoderligt behandlat våra en gång så vackra stadskärnor. Inte nog med att vi rivit fullt funktionsdugliga byggnader av ideologiska skäl, utan vi har i deras ställe uppfört fula och tråkiga betonglådor såsom går att beskåda i centrala Linköping och Norrköping. Och situationen i dag med alla nybyggen är tyvärr inte mycket bättre
Vi i Facebooknätverken ”Arkitekturupproret – Det finns alternativ till fyrkantiga lådor” och ”Nyproduktion i klassisk tradition” vill ändra på detta då nytänkande behövs. Vi vill sprida kunskap om den omfattande nyproduktion i klassisk tradition som sker utomlands och vårt mål är att denna utveckling ska nå Sverige.
Märkligt nog verkar en övervägande del av arkitektfirmorna i Sverige endast kunna rita skokartonger eller byggnader där fönstren ser ut att ha placerats på måfå. Arkitekterna skyller ifrån sig med att det minsann är byggbolagen som tvingar dem. Detta är ett ohederligt argument, för om arkitekterna gavs fria tyglar (och en stor budget), skulle de då bygga vackert och harmoniskt? Snarare skulle vi se fler modernistexperiment i stil med ”Katedralen” på Mjärdevi i Linköping, ”Tornet” i Tornby eller de bostadhus som planeras vid Nya torget i Norrköping, som inte tillför stadsmiljön något annat än själva byggnadens funktion.
Att bygga i klassisk tradition är dock totaltförbjudet. Inte för att brukarna (alla vi vanliga dödliga) skulle ha något emot det, tvärt om! Utan för att det ideologiskt inte går för sig att faktiskt uppföra något som människor trivs med och tycker om. Det är ju inte ”nyskapande” det här med trivsel och dessutom ger man blanka katten i vad brukarna tycker, viktigast är ju trots allt att andra modernistarkitekter ser en som avantgarde och ”nyskapande”. Att det sedan är betydligt mer miljövänligt och socialt mer hållbart att uppföra något vi brukare älskar än en byggnad som med säkerhet gradvis förslummas och rivs efter 20–30 år är ett argument utan tyngd för dessa yrkesmänniskor.
Utomlands, i städer vi ser upp till såsom Berlin, New York och Amsterdam råder i stället brukarnas marknad. Således uppförs hela kvarter i vad som brett kan kallas klassisk tradition. Det är vackert, av sin tid och stadens innevånare älskar dessa hus. Även det offentliga är med och beställer det ena harmoniska huset efter det andra. För att möta efterfrågan erbjuder arkitektskolorna utbildning i klassisk arkitektur (vilket inte erbjuds i Sverige).
Men i Sverige står tiden stilla, här river vi i stället vårt kulturarv bit för bit och tillför inget vackert i dess ställe. För handen på hjärtat, finns någon som kan nämna en enda av dessa ”nyskapande” miljöer uppförd de senaste 30 åren som vi brukare tagit till oss och upplever som vacker? Tillsammans måste vi nu förändra byggandet i Sverige.