En av de saker som blivit konkreta är Gotland. Alla vurmar helt plötsligt för ön. Gotland ska försvaras tycker alla, men på många olika sätt och med skiftande ambition. Utan att gå in för mycket på innehåll eller styrka är det min bestämda uppfattning att en signifikant militär närvaro på Gotland kommer att krävas för att ge önskad signaleffekt. Nedrustningen har gått för långt.
I dag försvaras Gotland med 450 lätt beväpnade hemvärnsoldater och viss närvaro av flygvapnet på basen F17G utanför Visby. I stället för att permanent förstärka flygbasen i Visby med Gripenplan och personal - som skulle visa på Sveriges vilja att försvara det så strategiskt viktiga Gotland - valde riksdagen att skicka 14 stridsvagn 122 till ön. Detta kan ses som en eftergift till Jan Björklund efter det att han påtalat att försvaret av Gotland måste stärkas. Fyra år efter riksdagsbeslutet står nu dessa tyska Leopardstridsvagnar garagerade på Tofta skjutfälts ”långtidsparkering”. Ingen får köra dem. Och uppstår skarpt läge måste personal utbildas, såvida försvaret inte kan få loss personal från Skövde eller Boden.
Dagens 450 hemvärnsmän på Gotlands må vara både utbildade och engagerade, men de är ju i praktiken bombmat när ön saknar kvalificerade luftvärns- och kustrobotsystem samtidigt som Iskanderrobotarna i Kaliningrad når ön på några minuter. Inte mycket hjälp från långtidsparkeringen och Björklundvagnarna. Det är lätt att ironisera över potemkinkulisserna i garaget på skjutfältet i Tofta, men att Sveriges riksdag övergivit försvaret av Gotland är förstås allvarligt. Man behöver inte ha disputerat på Försvarshögskolan för att inse att den stridande part som behärskar Gotland också härskar över luftrummet och vattnet på ömse sidor med luft- och sjörobotar.
Signalen till omvärlden måste vara att Sverige vill och kan försvara sig och att vi aktivt vill ta del av den säkerhetspolitiska helheten kring Östersjön. Signaleffekten till svenska folket måste vara att politikerna tar omvärldsläget på allvar och, inte minst; signaleffekten till gotlänningarna bör vara att ön är en viktig del av Sverige som inte kommer att säljas ut. Är vi tvåa till Gotland kommer vi aldrig dit. Likaväl som en kanske liten, men rätt sammansatt, välövad och välutrustad svensk närvaro på ön kan avhålla andra från militära äventyrligheter eller hot, likaväl utgör någon annans styrka, om än så liten, på ön ett oöverstigligt hinder för oss att ta oss dit.
Säkerhetspolitik bygger i mångt och mycket på trovärdighet. Har vi förmågan och viljan att göra det vi säger oss kunna och vilja göra? Är doktrinen och politiken trovärdig? Folkpartiet har skissat på vad som behövs för att stärka försvaret av Sverige och vad som är försvarets primära uppgift. Viljeinriktningen är tydlig. Folkpartiet kvarstår som det enda partiet med vettig försvarspolitik. Det är dags att återge Gotland ett försvar värt namnet.