Linköping har utsatts för förfärliga sprängningar de senaste månaderna och det är ren tur att ingen har skadats eller dödats. Det är lätt att förstå att människor känner sig rädda och osäkra i det här läget och lika lätt att förstå att politiker känner ett behov av att visa handlingskraft.
Att Moderaterna i detta läge går ut med budskapet att det behövs hårdare tag mot den organiserade brottsligheten är lätt att sympatisera med och det kan låta självklart. Det vi dock måste orka fråga oss, trots det uppskruvade läget, är om det verkligen kommer att hjälpa. Tyvärr visar forskningen att hårdare tag i form av längre straff, mer batonger, kameror och väktare inte hjälper om man faktiskt vill minska antalet brott och därmed brottsoffer. Istället är det helt andra åtgärder som visat sig vara mest effektiva.
Vi vill vara tydliga, dagens läge är inte acceptabelt! Ingen borde behöva känna sig rädd för att utsättas för brott i Linköping och mycket av det som skulle behöva göras för att vända situationen har inte gjorts.
Det forskningen tydligt visar är att det förebyggande arbetet både på lång och kort sikt är det som hjälper snarare än enbart hårdare tag. På kort sikt måste det bli lättare att få stöd för den som vill bryta sin kriminella bana. Här är samverkan mellan kommunen och polisen ett måste! Inslussning i samhället efter avslutat straff saknas i Linköping i dag. Det finns idéburna organisationer som gör viktiga insatser men det är kommunens ansvar att organisera och etablera en mer långsiktig lösning för hur vi tar emot den som vill lämna ett destruktivt liv bakom sig.
Miljöpartiet vill istället för väktare satsa på trygghetsvärdar, som kan bygga relationer istället för att använda hårda tag och batonger. Därför att det är relationsbyggandet som fungerar. Som exempel finns Ryd där fastighetsägarna har anställt trygghetsvärdar som bor i området, vilket gett en stor effekt på känslan av trygghet hos de boende.
För att vända utvecklingen på längre sikt måste vi vända skolsegregationen. I dag misslyckas pojkar i socioekonomiskt utsatta stadsdelar i betydligt högre grad i skolan jämfört med andra barn. Många av vår tids brännande politiska frågor – gängkriminalitet, otrygghet, psykisk ohälsa, utanförskap, extremism och växande antidemokratiska krafter – har en stark koppling till att misslyckas i skolan. Här har vi politiker en svidande hemläxa att göra för att vända denna utveckling.
En annan viktig åtgärd är uppsökande verksamhet för de barn och familjer som är i riskzonen, för att ge föräldrarna stöd i sin föräldraroll.
Vi ser positivt på att moderaterna vill samverka och hoppas att det innebär att de också är beredda att lyssna på forskningen samt tänka längre än till “hårdare tag”. Frågan är för viktig för att den ska få stanna vid så enkel retorik.
Rebecka Hovenberg (MP)
gruppledare för Miljöpartiet i Linköping
Maria Moraes (MP)
medgrundare Unga KRIS i Sverige
f d ungdomsbrottsling
Birgitta Rydhagen (MP)
ledamot i social- och omsorgsnämnden