För en tid sedan samtalade jag med nĂ„gra studie- och yrkesvĂ€gledare och en av frĂ„gorna rörde ungdomar som riskerade att bli sĂ„ kallade âhemmasittareâ. MĂ„nga ungdomar visade samma tendens, det vill sĂ€ga att de av olika orsaker inte klarar att ta sig till skolan för att följa undervisningen. Skolan Ă€r en plats för bĂ„de lĂ€rande och social utveckling och en fullföljd skolgĂ„ng med en gymnasieexamen Ă€r oerhört viktigt för ungdomars fortsatta möjligheter att forma sina liv och sin framtid. Vad Ă€r det egentligen som gör att sĂ„ mĂ„nga elever faller utanför ramen och blir hemmasittare?
Orsakerna till frÄnvaron kan vara mÄnga och skifta stort mellan individer, men nÀr det gÀller just det psykiska mÄendet Àr det uppenbarligen nÄgot i hanteringen som gÄr fel. Gemensamt för dessa fall Àr att en samverkan ofta krÀvs mellan skolan och elevhÀlsa, psykiatri, socialtjÀnst med flera aktörer. I och med att flera instanser Àr involverade blir riskerna större att den enskilda eleven och dennes familj hamnar mellan stolarna, sÄ lÄt oss titta pÄ klagomÄlen som inkommit till Inspektionen för vÄrd och omsorg (IVO) och PatientnÀmnderna (PAN). De har i sina genomgÄngar av klagomÄl de senaste Ären sett att mellan en fjÀrdedel och Ànda upp till en tredjedel av fallen rörde barn som fÄr eller har behov av psykisk vÄrd.
Det Àr frÀmst vÄrdnadshavare som inkommit med klagomÄlen och dessa rör i nÄgot högre grad flickor Àn pojkar. Vad man ocksÄ sett Àr att pojkar söker vÄrd i tidigare Älder Àn flickor. Skillnaden förklaras till viss del med flickors respektive pojkars olika beteendemönster. Vad Àr dÄ orsakerna till klagomÄlen? De rör bland annat de lÄnga vÀntetiderna som finns bÄde för utredning och behandling samt svÄrigheter att över huvud taget fÄ kontakt med vÄrden. KlagomÄlen rör ocksÄ dÄligt bemötande inom vÄrden.
PAN och IVO visar ocksÄ pÄ att lÀkemedelshanteringen kan vara ett omrÄde som behöver förbÀttras och dÀr den kontinuerliga kontakten mellan barnet och vÄrden Àr viktig för till exempel kontroll av biverkningar. Barn med Àtstörningsproblematik Àr ocksÄ en grupp som ofta hamnar mellan stolarna, enligt PAN och IVO.
Problemet med hemmasittare ökar och samtidigt lÀser vi rapporterna om förÀldrars klagomÄl kring vÀntetider, bemötande, lÀkemedelshantering och upplevelsen att hamna mellan stolarna. Det hÀr Àr ett omrÄde som krÀver högsta prioritet. Barn och ungdomar som mÄr dÄligt mÄste snabbt fÄ hjÀlp att hantera detta, sÄ den negativa trenden kan brytas och ersÀttas med nÄgon slags hoppfullhet om att hjÀlp finns inom rÀckhÄll och att det gÄr Ät rÀtt hÄll. Med ett bra bemötande och tÀta vÄrdkontakter ökar chansen att behandlingsplanerna följs och att eventuella lÀkemedel justeras in sÄ att vardagen i skolan fungerar. Inte en hemmasittare till. Trenden mÄste vÀndas NU.
Elever som blir hemmasittare Àr ett gemensamt misslyckande och det behöver vÀndas genom ett gemensamt ansvar. Av politiken, av vÄrden, av skolan.
Vi i Liberalerna vet att ingenting Àr viktigare Àn att barn och ungdomar klarar sin skolgÄng. Skolan Àr nyckeln till framtidstro, dÀr varje elev borde fÄ möjlighet att utvecklas till sitt bÀsta jag. Den som mÄr dÄligt mÄste dÀrför snabbt fÄ hjÀlp pÄ rÀtt vÄrdnivÄ. Köerna pÄ alla nivÄer mÄste kapas. HÀr finns mycket att göra och ju snabbare insatser desto bÀttre. Den negativa spiralen kring mÄendet mÄste vÀndas, sÄ barn och ungdomar undviker risken att tappa fotfÀstet. Dessa viktiga Är gÄr inte i repris. Barns vÀlmÄende mÄste prioriteras högre!