I Linköping finns inte möjligheten att få jourservice då nödvändiga hjälpmedel för att klara dagen går sönder. Hjälpmedelscentrum i Östergötland har tidigare bedrivits under lands- tingets regi, men sedan en tid drivs verksamheten som ett privat företag med landstinget som största kund. Där finns trevlig personal och oftast när rullstolen går sönder får man snabb hjälp. Men jourservice på helger och kvällar finns inte.
Vi som sitter i rullstol - och som inte har någon annan möjlighet att ta oss dit vi vill eller ens klara ett vanligt liv utan hjälpmedel - är rullstolen som våra ben. Vi är hela tiden beroende av den för att vardagen ska kunna fungera.
Tänk dig att du en lördag på fotbollsträningen ramlar och bryter benen. Eller att du första dagen på en långhelg ramlar på den isiga trappan och bryter benen. På lasarettet får du beskedet att man kan inte göra något eller att du ska återkomma nästkommande vardag. Skulle du vilja det?
Den frågan ställde jag till chefen för Hjälpmedelscentrum i Östergötland då min rullstol hade gått sönder. Eftersom det var på en lördag hade hela helgen blivit förstörd.
Naturligtvis inte, var svaret jag fick. Min efterfrågan möttes av kyligt intresse. Bristen på resurser, pengar och framför allt kompetens var bekymret.
Det är också beroende på vart i landet man bor vad som räknas till hjälpmedel. Ska det vara så?
HELENE ANDERSSON