Upprusta och gå med i NATO – det verkar vara det nya mantrat i den säkerhetspolitiska debatten. Men ett enda litet ord är helt bortglömt i den nya retoriken. Ett ord med stor sprängkraft – nämligen ordet ”kärnvapen”.
Ordet kärnvapen saknas helt i upprustningsdebatten och frågan om Sverige ska krypa in under NATO:s kärnvapenparaply. Med tillfredsställelse noterar man den framgångsrika Aurora-övningen. Men vad hade hänt i ett verkligt skarpt läge om scenariot blivit stört av en kärnvapenbestyckad drönarattack från en motståndare – en attack styrd av AI-baserade system för igenkänning för att få en hundraprocentig precision?
Det räcker att 300 av jordens avfyringsklara atombomber detonerar för att allt högre mänskligt liv på jorden tillintetgörs.
Det är med stort allvar som argumenten framförs: det verkar som att vi måste skydda oss mot illasinnade utomjordingar, när det i verkligheten handlar om människor av samma skrot och korn som oss själva, som vi spelar ishockey mot och har kulturellt utbyte med.
Lösningen är istället att med hjälp av världens samlade resurser inom freds- och konfliktforskningen få tillstånd en ny islossning. Historiskt har detta hänt förut, t ex under 1980-talet, och som ledde till en väsentlig minskning av antalet kärnvapen. Men utmaningen är stor idag med oberäkneliga ledare för de stora kärnvapennationerna.
Vilken tur att FN redan 2017 beslutade att kärnvapnen ska förbjudas och avskaffas! Det gäller nu för Sverige och minst 49 andra länder att ratificera avtalet för att det ska börja gälla.
Människan måste backa sig ut ur den återvändsgränd som är kantad av kärnvapenalléer! Det finns ingen väg framåt.
Ett Gott Nytt År 2019 - utan kärnvapen!
Arne Thorfinn
Svenska Läkare Mot Kärnvapen (SLMK)