I ett läge där kommunen inte har tillräckliga resurser till förskola, skola och sociala insatser gäller det att inte slösa med ekonomiska tillgångar. Socialisering av parkeringen i nya bostadsområden där kommunen kräver att all parkering ska samlas i kommunala parkeringshus är ett exempel på slöseri.
De tre parkeringshus som byggts på Folkungavallen och i Vallastaden gav 2024 en förlust om drygt 15 miljoner. Det belastar koncernens resultat och innebär mindre pengar till skolverksamhet och mindre pengar till vår gemensamma välfärd.
Linköpingslistan har motionerat till fullmäktige där vi menar att vi inte ska bygga några nya kommunala P-hus i aktuella nybyggnadsområden i Vallastaden, Djurgården och Ekholmen. Här planerar nämligen kommunen åtta nya parkeringshus, vilket skulle leda till stora ekonomiska förluster. Den mest effektiva och ekonomiska lösningen är i stället att parkeringen förläggs i garage under bostadskvarteren. Då slipper kommunen att ta risken med att investera i parkeringshus. De planerade storskaliga P-husen kommer dessutom att göra det svårare att bygga ut dessa bostadsområden och kan komma att negativt påverka de markpriser som kommunen kan ta ut.
Argumenten mot detta som presenteras av S+M-styret är svaga. Det går, menar vi, att bygga både gröna och hållbara gårdar även med parkering under jord. Påståendet om att det rent tekniskt inte skulle kunna gå att bygga garage under jord i Djurgården är dessutom felaktigt och utan substans. Det är tydligt att S+M-styret och förvaltningen har en vision om ”Mobilitetshus”, det vill säga parkeringshus, men den visionen stöds dessvärre inte av de sakuppgifter vi kan ta del av.
En annan effekt av parkeringens socialisering är att avståndet från bilen till den egna entrédörren blir lång, 100–500 meter, samt att vi riskerar att få stora och otrygga parkeringsenheter. Det har vi redan sett exempel på med det nya parkeringshuset Neptunus där det enligt uppgift förekommit både knarkhandel och gängträffar. Vi vill att alla ska kunna få en smidig och trygg parkeringslösning i nära anslutning till var man bor.
Den ekonomiska förlusten av att driva kommunala P-hus är ett av många exempel på hur den ekonomiska samordningen på central nivå i kommunen brister. Det går inte att fortsätta med att låta planarkitekter styra utvecklingen utan vidare hänsyn tagen till markens ekonomiska värde. När vi för egen del bygger om vårt boende har vi en egen ekonomisk styrning i form av en budget. Vi ger inte arkitekten fria händer, överlämnar vårt kreditkort och ber hen att göra något fint av hela projektet.
Utveckling av mark är i grunden en ekonomisk process. Kommunens markutveckling måste styras inom en ekonomisk ram där man tar hänsyn till arkitektoniska och miljömässiga faktorer. Marken är en stor ekonomisk tillgång för kommunen och den ekonomiska styrningen måste ske centralt från stadshuset.
Ett första steg är att stoppa planerna på nya P-hus som vi faktiskt inte har råd med. För övrigt har marknadsförutsättningarna ändrats radikalt sedan detaljplanerna antogs. Vill man att byggandet ska komma igång finns det anledning att ändra planen för Djurgården till en med lägre skala och med mer inslag av trädgårdsstad.