Lambohovs säteri, en gång en pärla från 1760-talet är byggnadsminne och är tillsammans med Slaka kyrkby av riksintresse.
Uppfördes av Fredrik Carl Sinclair efter ritningar av hovintendenten och den kände 1700- talsarkitekten Jean Eric Rehn. Byggnaden har unika väggmålningar och målade dörröverstycken från tiden väl värda att bevara.
Sinclair ingick i drottning Lovisas inre krets och var en av hennes främsta rådgivare. Han utnämndes som uppvaktande hos kronprins Gustaf sedermera Gustaf III. Sinclairs karriär var lysande. Han vistades i Frankrike och tjänstgjorde vid Royal Suédois 1745, där han blev kapten (kungligt franskt livgarde). Vid sin återkomst till Sverige ledde han Östgöta infanteri regemente under det pommerska kriget 1756-62. Blev överste och fungerade även som regementschef .
Hans politiska engagemang och hans inofficiella ledarskap av Hovpartiet tog slut 1765-66 då Mössorna kom till makten. Hans nära kontakt med hovet gjorde att Lambohovs säteri vid flera tillfällen besöktes av de kungliga. Bl.a. hösten 1766 då kronprins Gustaf var på väg till Helsingborg för att hämta sin blivande maka danska prinsessan Sophia Magdalena. 1767 var kung Adolf Fredrik på besök med sitt hov då han inspekterade Östgöta infanteri regementet. Det berättas att under de dagar som besöket varade så diskuterade viktiga politiska frågor av betydelse för landet.
1768 blev Sinclair utnämnd till riksråd då Hov- och Hattpartierna återfick makten. 1771 upphöjdes han till greve och stödde Gustaf den III i hans statskupp samma år och han utnämndes även till generalguvernör av Pommern, och kansler vid Universitetet Greifswald , samt till Riddare av Serfimerorden, Sinclair avled 1776. Säteriet ärvdes av hans tvillingdöttrar som också erhöll en pension från Gustaf den III.
Gustaf den III:s syster prinsessan Sophia Albertina vistades under en del sommarmånader på säteriet. Hon var den som i augusti 1783 invigde den nybyggda kyrkan i Slaka som då fick namnet Sophia Albertina (namnet Slaka kyrka återtogs senare). Prinsessan Sophia Albertina skänkte även 1784 textilier bestående av antependium, mässhake, kalkkläde och kollekthov till kyrkan. Det finns mycket historik att bevara för framtiden.
Levandegör historien med hjälp av dagens nya teknik och återställ säteriet till den pärla det en gång var! Linköpings kommun måste ta sitt ansvar och kan nog inte hoppas på att en ny ägare är intresserad av att ta hand om ett säteri som kräver ytterligare renoveringar och med byggnader och mark som ej heller kan disponeras, av en ny ägare, förrän nuvarande hyresgäst lämnar fastigheterna i framtiden.
Låt oss tillsammans (precis som med Gränsö Slott i Västervik) göra en stödinsats. Mejla, skriv insändare och se till att politikerna säger ja till ett fortsatt ägande i kommunen, eller i en stiftelse med kommunen som delägare. Ge Bryggaregården möjlighet att men hjälpt av stödkapital (olika bidrag) möjlighet att förverkliga sina idéer kring säteriet och se den unika möjligheten med utveckling av turistnäringen. Kultur måste ibland få kosta.
Christina Sterner
Linköping