Svar pÄ "Oansvarigt att genomföra licensjakt pÄ lodjur 2022" (17/11):
Vi anförde en mÀngd skÀl, vilka i sammanfattning innebÀr att lodjur gör lÄngt större nytta Àn skada för mÀnskliga intressen. DÀrtill kommer lodjurens betydelse för ekosystemen.
Landshövdingens svar blev tyvÀrr ett icke-svar. Han försökte inte ens bemöta ett enda av vÄra argument, utan menar uppenbarligen att sÄ lÀnge Sveriges lodjurspopulation hÄller nosen över vattenytan ska man skjuta ner den till precis vattenytan.
Han skriver att lĂ€nsstyrelsen ansvarar för att âkonflikter med nĂ€ringar och andra intressen minimeras i lĂ€netâ. Men det var ju just detta vi ville pĂ„visa. NĂ€mligen att lodjur, frĂ€mst genom att decimera de alltför stora stammarna av dovhjort, effektivt bidrar till att reducera kostnader för spannmĂ„ls- och trĂ€dgĂ„rdsodlare samt att reducera antalet olyckor i trafiken. Allt detta kostar nĂ€ringarna oerhörda belopp för att inte tala om det lidande som följer av trafikolyckor. NĂ€r han tar upp âminimera konflikter med andra intressenâ sĂ„ tar han direkt parti för jaktintressenterna som vill hĂ„lla tillbaka lodjurspopulationen. JĂ€garorganisationerna vill optimera förutsĂ€ttningarna för jakt pĂ„ klövvilt och behĂ„lla trofĂ©jakten pĂ„ lodjur. TvĂ„ jaktformer som det gĂ„r att tjĂ€na stora pengar pĂ„ för jaktföretag och skogsĂ€gare. Dock till en Ă€n större kostnad för samhĂ€llet och jordbruket.
Ă ren 2020 och 2021 omfattade licensjakten pĂ„ lodjur fyra respektive fem individer i Ăstergötland. Om vi rĂ€knar med att varje lodjur i genomsnitt tar cirka 65 hjortdjur per Ă„r skulle bara de fem lodjur som sköts i vintras ha reducerat vĂ„ra mindre hjortdjur med över 300 individer â enbart under ett Ă„r. MĂ„nga spannmĂ„ls- och trĂ€dgĂ„rdsodlare skulle nog ha varit mycket glada att slippa dessa hjortars hĂ€rjningar i sina odlingar.
Beslut att tillÄta licensjakt pÄ lodjur har grundat sig i det förvaltningsmÄl som har satts av lÀnets Viltförvaltningsdelegation (VFD), nÀmligen sju föryngringar (honor med ungar). Förra Äret hade vi 14 föryngringar. Rent biologiskt finns det utrymme för sÀkert dubbelt sÄ mÄnga. Men detta vÀger uppenbarligen lÀtt för landshövdingen nÀr VFD har beslutat. Det Àr viktigt att förstÄ i detta sammanhang att VFD till helt övervÀgande del bestÄr av personer som antingen sjÀlva Àr jÀgare eller representerar intressen som vill ha sÄ fÄ lodjur som möjligt. I vissa fall av oförklarliga skÀl. Det Àr till exempel svÄrt att förstÄ att LRF inte tillhör lodjurens frÀmsta supportrar. Deras medlemmar Àr kanske de som har mest att vinna pÄ att vi har mÄnga lodjur.