Det relativa betygssystemet skrotades för att det ansågs orättvist att betygssätta en elev i jämförelse med klasskamraterna och inte utifrån den egna prestationen.
Nu återinförs ett sådant bedömningssystem men denna gång vid lönesättning av lärarna i samband med lärarlönelyftet. Förutom att det införs ett bedömningssystem som av de flesta jag träffar anses strida mot läroplanens värdegrund tvingas rektorerna dela upp sina lärare i A- och B-lag. Några får lönelyft (A-laget) andra blir utan (B-laget).
Denna stämpling som A- eller B-lagsspelare riskerar att följa med läraren för all framtid och försvåra för B-lagsläraren då det alltid kommer att finnas negativa förväntningar från föräldrar, elever och kanske även kollegor och framtida chefer på att denne inte kommer att leverera ett bra jobb bara för hen tillhör B-laget.
Kvalitén på dessa A- och B-lag riskerar dessutom att variera mellan skolorna. B-laget på en skola kan mycket väl överglänsa A-laget på en annan skola men kommer ändå alltid att vara ett B-lag och lärarna i detta lag stämplas som dåliga.
Hur får man i ett sådant system en lärare i A-laget att dela med sig av sina erfarenheter till en lärare i B-laget om det riskerar att göra kollegan så mycket bättre att resultatet av samarbetet blir att A- och B-lagsspelarna i rektorns ögon byter plats.
Skolan skall dessutom vila på en forskningsbaserad grund och forskningen visar på att utveckling av undervisningen fungerar bäst om man jobbar med så kallat kollegialt lärande, i korthet betyder det att lärare samarbetar och lär av varandra. Linköpings kommun har startat ett omfattande arbete för att införa detta arbetssätt men på vilket sätt främjar uppdelningen i A- och B-lag ett ökat samarbete mellan lärare?
Detta tillsammans med mycket annat gör att jag ställer mig frågan. Är det en medveten tanke bakom eller är det ett olycksfall i arbetet?
Lars-Åke Carlsson
lärare Linghemsskolan