LÄt branden i Notre-Dame ena oss

Vid branden i Notre-Dame slöt sig mÀnniskor samman i beslutsamhet. Samma kÀnsla bör vÀgleda oss i klimatarbetet, skriver Mattias Goldmann, tankesmedjan Fores.

MÀnniskor stod tysta och bestÀmda inför den brinnande katedralen, skriver Mattias Goldmann.

MÀnniskor stod tysta och bestÀmda inför den brinnande katedralen, skriver Mattias Goldmann.

Foto: Thibault Camus

Debatt2019-04-19 05:00
Det hĂ€r Ă€r en debattartikel. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

NÀr jag stÄr med tusentals andra vid kanten av Seine och ser Notre-Dame brinna, Àr det beslutsamheten jag slÄs av. NÄgon enstaka grÄter, nÄgra tar bilder med sina mobiler, nÄgra pratar men de flesta bara stÄr dÀr, tysta och bestÀmda.

Ett par dygn senare har tio miljarder kronor redan samlats in för Ă„teruppbyggandet, presidenten har lovat att det ska ske pĂ„ fem Ă„r och alla stĂ„r bakom beslutet. Experter söker svar pĂ„ hur branden startade, men jakten pĂ„ skyldiga Ă€r inte i fokus utan lösningen framĂ„t. Ingen fokuserar pĂ„ att kyrkan var katolsk i ett samhĂ€lle som alltmer vĂ€nt religionen ryggen, Notre-Dame Ă€r nu allas vĂ„r historia och allas vĂ„rt projekt – för fransmĂ€nnen förstĂ„s, men ocksĂ„ med ett oerhört stöd frĂ„n en enad omvĂ€rld.

NĂ€r man stod sĂ„ nĂ€ra den brinnande katedralen som brandmĂ€nnen tillĂ€t, var det lĂ€tt att dra paralleller till ett helt jordklot som Ă€r alldeles för varmt. DĂ€r tusentals byggnader och stora skogar gĂ„tt upp i rök, liksom Notre-Dames spira. DĂ€r orsaken Ă€r samma brist pĂ„ hĂ€nsyn till att verket – katedralen eller planeten – Ă€r skröpligt och skört och mĂ„ste vĂ„rdas ömt. DĂ€r varje försök att fokusera pĂ„ vems fel det egentligen Ă€r, tar tid och energi frĂ„n det centrala – att hejda branden och Ă„terstĂ€lla verket sĂ„ gott och skyndsamt det gĂ„r.

Liksom med kyrkan, bringar klimatfrÄgan nu enighet. NÀr vi förstÄr att det inte Àr i teorin, och inte Àr en frÄga för framtida generationer eller andra arter, utan handlar om hÀr och nu enas vi. StÄr beslutsamma tillsammans med andra vi inte kÀnner. GÄr pÄ högmÀssa fast vi inte Àr religiösa. SkÀnker pengar till de som leder arbetet framÄt, stora summor frivilligt efter att tidigare ha klagat över smÄbelopp som vi tvingats betala i trÀngselskatt, flygskatt eller bensinskatt.

Tidsperspektivet Àr ocksÄ liknande. Innan katedralen brann, pÄgick en renovering fÄ brydde sig om, och som mÄnga skulle tycka var onödigt dyr och kanske inte behövdes. PÄ liknande sÀtt har de smÄ ÄtgÀrder som gjorts för att hejda klimatförÀndringarna ifrÄgasatts; varför ska just jag drabbas, varför ska just vi göra detta just nu? Efter branden Àr ifrÄgasÀttandet över, för Notre-Dame och för jordklotet, dÀr klimatstrejker, klimatmarscher och klimatupprop avlöser varandra och berÀttar för politiken att vi begÀr mer, snabbare för att hejda uppvÀrmningen.

NĂ€r katedralen brann, vĂ€nde vi oss direkt till vĂ„ra folkvalda, likasĂ„ i klimatfrĂ„gan. NĂ€r det hettar till ordentligt, ger vi mandat till politiken som vi nyss knappt velat veta av. Vi vill att de ska agera snabbt och beslutsamt, att de ska prioritera detta framför mycket annat som ocksĂ„ pockar pĂ„ resurser och uppmĂ€rksamhet. Politiken kan bygga upp katedraler och hejda klimatförĂ€ndringarna, för att politiken Ă€r vi alla tillsammans. En katedral som nyss brann, ett jordklot som Ă€r alltför varmt – nĂ€r kampen blir pĂ„taglig stĂ„r vi enade!

Mattias Goldmann

vd tankesmedjan Fores

LĂ€s mer om