Det börjar med en elgitarr i en källare. Ett trumset i ett förråd. En kille eller tjej som vågar sjunga ut. Replokaler är mer än bara lokaler – de är samhällsbyggen. Här växer drömmar, gemenskap och framtidstro. Men över hela landet tystnar nu dessa rum. Och det är inte av en slump – det är resultatet av en medveten politik.
Regeringen har valt att kraftigt minska stödet till det ideella kulturlivet. Särskilt slår det mot studieförbunden, som spelar en nyckelroll i att erbjuda musikverksamhet och replokaler – inte minst på landsbygden. I många mindre orter är det just studieförbunden som håller kulturlivet vid liv. När stödet stryps, försvinner möjligheterna. Unga lämnas utan alternativ.
I Kinda är det redan idag en utmaning att skapa utrymme för unga att uttrycka sig genom musik. Det finns eldsjälar och föreningar som gör ett fantastiskt jobb, men de arbetar ofta i motvind. ABF redogjorde nyligen att var tredje krona skurits bort för studieförbunden under den senaste mandatperioden. Endast genom kreativt samarbete mellan ABF och Vuxenskolan har förbunden fortsatt närvaro i Kinda.
När statliga bidrag minskar och kostnader ökar, hotas den verksamhet som finns. Det här handlar inte bara om Stockholm, Malmö eller Göteborg – det handlar om Kisa, Rimforsa, Horn och andra orter där kulturen behöver stöd för att kunna leva. Och det här är inga stora pengar vi talar om. Jämfört med miljardkostnaderna för nya vapensystem handlar det om rena felräkningspengar.
En replokal, en musikpedagog, ett stöd till en lokal musikförening – det kostar en bråkdel, men ger så mycket tillbaka. Inte minst i form av trygghet, samhörighet och kreativ utveckling för unga. Samtidigt visar STIM att över 200 svenska musikskapare under året fått miljonbelopp i utbetalningar. Musik är alltså inte bara viktig för individen – det är en exportframgång som genererar skatteintäkter och sätter Sverige på världskartan.
Men varje låt, varje artist, varje framgång börjar någonstans – och ofta just i en lokal replokal där unga får en chans att börja drömma. Vi är stolta över vår kulturskola i Kinda, men för att fortsätta stoltsera med det svenska musikundret behövs också de alternativa knutpunkterna som replokalerna innebär. Vi skriver detta tillsammans – för att vi ser samma verklighet. Alla unga, oavsett om de bor i Kinda eller i storstäderna, ska ha rätt att uttrycka sig, skapa och hitta sin väg.
Det kräver en politik som ser hela landet och som förstår värdet av kultur som finns nära. Vi uppmanar regeringen: återupprätta stödet till musiklivet och de aktörer som möjliggör det. Satsa på unga, på kulturen – och på framtiden. För utan replokaler tystnar inte bara musiken. Då tystnar också framtidstron.