Linköping växer. För bostadsförsörjningen planerar man bygga på förstklassig åkermark, exempelvis vid Ekängen. Man planerar även att bygga i Roxenbaden, vilket drabbar ett uppskattat rekreationsområde. Därtill vill man förtäta staden, vilket ofta innebär att man bebygger grönområden, trots att dessa är viktiga för folkhälsan.
Ett sätt att fördela befolkningsökningen jämnare över vår region kan vara att ta tillvara en utredning, som Östgötatrafiken gjort 2017, men som veterligen inte presenterats i media.
I Östgötatrafikens utredning räknar man på en upprustning av våra regionbanor till Västervik och Kalmar och trafikering av dessa med elmotorvagnar. I ett scenario föreslår man halvtimmestrafik i rusningstid från Linköping till Kisa respektive Åtvidaberg och timmestrafik resten av dagen.
För att driftskostnaden ska landa på samma nivå per passagerare som dagens Östgötapendel på stambanan, det vill säga Norrköping–Mjölby–Motala krävs att resandeökningen på våra banor till Kisa och Åtvidaberg blir cirka sexfaldig. Det innebär att tåget skulle ha cirka 30 procent marknadsandel av resorna mellan Kisa/Åtvidaberg och Linköping. Detta innebär en överföring från bil till tåg.
Dessa beräkningar bygger på resandestatistik i Trafikverkets åtgärdsvalsstudie från 2016. Östgötatrafikens egen slutsats är att att det skulle bli orimligt dyrt för Region Östergötland med denna tåglösning. Men då är att märka, att i Blekinge och Skåne, där man har erfarenheter av sådan upprustning har man fått 8–10 gånger fler resenärer än innan upprustningen av deras banor.
Om man ser till de erfarenheterna ter sig en uppgraderad tågtrafik på Stångådals- och Tjustbanorna lika välmotiverad som dagens pendeltågstrafik på stambanan ur ett östgötaperspektiv. Ur ett nationellt perspektiv handlar det om att låta hela Sverige leva.
Men om man lutar sig mot Trafikverkets mer pessimistiska prognoser om obetydliga resandeökningar så kan man ju förledas tro att det är meningslöst att satsa på tåg. Frågan är om man ska bygga sina planer på erfarenheter eller prognoser.
Vilket man väljer beror i hög grad på vad man har för politiska mål. Vill man att befolkningsökningen ska spridas över regionen och att inte bara Linköping och Norrköping ska växa är det nödvändigt att gå från läpparnas bekännelse till politiska beslut. Vad sägs om att kunna erbjuda oss östgötar en restid från Linköping till Kisa om 37 minuter att jämföra med dagens tåg på 52 minuter, ”expressbuss” 65 minuter eller vanlig buss 70 minuter. Samma tidsförhållanden gäller till Åtvidaberg. Detta enligt Östgötatrafikens utredning. Nappa på det förslaget, regionpolitiker.
Ulf Flodin
Järnvägsfrämjandet