Nu är den här. En kris av ett annat slag än vi föreställt oss men definitivt en kris som inte var helt osannolik. Pandemier har drabbat världen tidigare, för hundra år sedan drabbades vi ex av spanska sjukan, något de äldre fortfarande talar om med stor sorg.
Raden av extraordinära åtgärder och snabbt stiftade lagar och förändringar i det demokratiska styrsystemet vi ser i denna kris, visar på ett uppdämt behov av förnyelse för att komma ikapp med det verkligt globala samhället.
Just nu känns det inte det minsta främmande att prioritera sjukvårdspersonal eller polis, livsmedelsbutiker eller Försvarsmakten. Vi drar oss bland annat för att stänga skolor så att de kan arbeta vidare i samhällets tjänst. Vi respekterar deras insatser och inom oss är vi djupt tacksamma för att de vill och vågar.
För det är många som gör – många fler än de ovan nämnda vill och vågar. Vi tror att många har både kraft och möjlighet att bygga samhällets motståndskraft utifrån den egna kapaciteten.
Tänk om alla medborgare hade en krisplacering utifrån sina kompetenser och utbildning, eller en tjänsteplikt baserad på sitt yrke. Tänk om alla hade en krisplacering som utan minsta tvivel anvisade den prioriterade uppgiften och säkerställde att mindre barn, äldre föräldrar, men även husdjur eller boskap togs om hand av andra, även de krisplacerade för uppgiften.
Låt oss passa på nu när fler är medvetna att tänka framåt och att så fort tid finns, organisera en bra och väl fungerande krisberedskap. Frivilligorganisationer skulle finnas här, de har redan idag har möjlighet, att med varandra och med kommunerna kunna hantera samhällets behov vid kris.
Våra 18 frivilliga försvarsorganisationer har oerhörd kraft och kompetens, men det behövs ett samlat grepp och samverkan med andra för att bli effektivare snabbare, när det oförutsedda händer. Detta tror vi kan ske till exempel genom ett nära samarbete med kommunens krisberedskapsgrupp. Man kan också tänka sig appar eller larmlistor som vissa redan använder. Då kan man genom ett enkelt knapptryck visa att man finns tillgänglig för att hjälpa till, även om man vistas i en annan kommun än den man är folkbokförd i.
Det är bara tillsammans vi kan lösa uppgiften och det är inte för sent. Tvärt om, finns goda möjligheter att utveckla samverkan nu när kommuner, regioner och riksdag är förändringsbenägna och fokuserade på att lösa uppgiften.
Snart är denna kris över och då kan vi använda erfarenheterna för att känna oss tryggare för nästa. För den kommer. Vi vet bara inte när, hur och i vilka kläder. Och den som är förberedd, den är helt enkelt trygg och krisberedd.
Lotta Olsson, riksdagsledamot M och specialistsjuksköterska ANIVA
Joanna Sjölander, ordförande Moderatkvinnorna Östergötland och hemvärnssoldat