Det spelar ingen roll hur många myndigheter vi bygger upp om barnen inte har trygga vuxna hemma. Att vara närvarande som förälder, sätta gränser och visa omtanke är avgörande för att barn inte ska dras in i kriminalitet. Ändå talar få politiker om det. Det har nästan blivit känsligt att säga att föräldrar har ett ansvar.
Jag tror, som många andra i KDU, att starka familjer är grunden för ett fungerande samhälle. Det handlar inte om att peka finger, föräldraskap är tufft, särskilt om man själv har det kämpigt. Men just därför måste vi våga prata om det. Samhället ska självklart stötta, till exempel genom föräldrastöd och tidiga insatser. Men i slutändan är det hemma som tryggheten börjar.
Politikens roll kan aldrig vara att ta över föräldrarollen. Vi ska hjälpa, stötta och finnas där, men inte sopa undan ansvaret. Ett barn som får växa upp med närvarande vuxna, med kärlek och tydliga ramar, har så mycket bättre förutsättningar.
Vi behöver börja prata mer om det här igen. Inte som en moralisk pekpinne, utan som en nödvändig verklighet. Trygghet börjar inte hos socialtjänsten, den börjar hemma, runt köksbordet, i vardagliga samtal och i vuxna som säger både "jag älskar dig" och "här går gränsen". Föräldraansvar är inte något gammaldags. Det är en förutsättning för att vi ska kunna vända utvecklingen.