Lilla torget i Linköping, tisdag eftermiddag. Ett till synes litet och politiskt obetydligt parti håller valmöte. I förra riksdagsvalet fick det bara 681 röster, vilket blott motsvarar 0,01 procent av väljarkåren. Fler än så ville nämligen inte lägga sina röster på Svenskarnas parti, SvP, efterföljaren till Nationalsocialistisk front.
Ändå lyckas det lilla nazianstrukna partiet locka till sig uppskattningsvis 1 000 motdemonstranter – och skapa en uppmärksamhet, som går långt utöver dess storlek.
Partiets ledare, Stefan Jacobsson, tror att händelserna i Malmö kan ha bidragit till att dra Linköpingsbor till torget. Många har säkert sett bilderna på hur polisen rider rakt in bland motdemonstranter.
– Det skapar ett intresse för oss, säger Jacobsson när jag intervjuar honom för P1.
Partiets sätt att skapa uppmärksamhet följer ett bestämt mönster och en bestämd dramaturgi. Den utvecklades på 1990-talet av tysken Udo Voigt, ledare för det högerextrema tyska partiet NPD, Nationaldemokratische Partei Deutschlands.
Tanken är att all politisk kamp ska föras i tre steg. Först gäller det att vinna kampen om gatan och att skapa uppmärksamhet. Sedan gäller det att vinna folks röster och att slutligen ta sig in i parlamenten. Eller som en av Voigts förtrogna uttryckte sig vid ett möte med svenska högerextremister på Vikbolandet i augusti 2005.
– Vi kallar strategin för "Kampen om gatan, skallarna och parlamenten", sa dåvarande NPD-politikern Klaus Menzel, när jag intervjuade honom i samband med mötet.
Han hade kommit hela vägen från Tyskland för att lära upp svenska högerextremister. För hans eget NPD var makten över gatorna och torgen avgörande för att senare kunna ta sig in i tyska delstatsparlament. I våras lyckades självaste lärofadern Udo Voigt till och med bli invald i EU-parlamentet. Visserligen tog processen nästan 20 år, men den lyckades.
– Jag önskar verkligen de svenska kamraterna lycka till, sa Menzel till mig 2005.
Alltsedan dess har företrädare för NSF och SvP haft återkommande möten med NPD. Stefan Jacobsson har själv varit med vid fem tillfällen, enligt egen utsaga. Liknande möten ägde redan rum på 1930- och 1940-talen, men då mellan Adolf Hitlers parti NSDAP och det svenska nazipartiet SSS, Svensksocialistisk samling.
Faktum är att strategin om gatan, skallarna och parlamenten faktiskt vann sin allra största framgång redan 1933. Det året tog Hitler makten i Tyskland och avskaffade omgående demokratin, vilket även är SvPs yttersta mål.
Därför förtjänar det lilla partiet att tas på djupaste allvar.
Valmötet i Linköping visar nämligen att Svenskarnas parti är på god väg att få kontroll över gatan. Både i Linköping och på andra håll sker det med hjälp av stora polisiära insatsstyrkor. I fallet Malmö fick kanske polisens hästchocker rentav en PR-effekt för partiets fortsatta turné.
Sett utifrån SvPs perspektiv är kontrollen över gatan en viktig symbolisk seger.
– Det är viktigt att man har en tydlig gatunärvaro, säger Jacobsson till mig.
Frågan är om polisens ledning förstår att dess jättelika insats är en del i ett större politiskt spel, där SvP i princip sätter dagordningen. Mot den bakgrunden ger tisdagens valmöte en märklig eftersmak. Ännu en gång i historien har nazister lyckats få kontrollen över det offentliga rummet, om än bara för någon timme.