Allt fler börjar tala om att bostadsmarknadens problem ska lösas genom att införa social housing i Sverige. Bland annat har Fastighetsägarna uttalat sitt stöd för en svensk modell av social housing (t ex Svenska Dagbladet den 15 maj).
Läsaren ställer sig säkert frågan vad social housing är, och hur det kommer sig att Fastighetsägarna nu tycker att det är så bra? Först några ord om social housing, och därefter varför Fastighetsägarna vill införa det i Sverige.
Alla utvecklade länder har något system för att tillgodose bostadsbehovet för de som har svårast att hitta en bostad. En del länder har valt att skapa en särskild sektor på bostadsmarknaden som är riktad till en särskilt utsatt grupp, där hyrorna är reglerade och står under myndigheters kontroll. Detta kallas ofta en social housing-sektor. Denna sektor är endast öppen för personer som har låga inkomster. De som tjänar mer har inte möjlighet att hyra dessa bostäder och är hänvisade till den andra delen av marknaden som är oreglerad och har marknadshyra.
Det förtjänar att påpekas att även Sverige har haft ett system av social housing-modell, nämligen de så kallade barnrikehusen som byggdes under 1930-talet. Dessa bostäder riktade sig uteslutande till familjer med många barn och svag ekonomi.
Men Sverige valde under 1940-talet en annan väg. Vi slog då fast att barnrikehusen hade skapat stora problem med förslumning och ökad segregation. Istället valde Sverige tillsammans med ett par andra länder att säga nej till ett samhälle med socialbostäder och att dela in befolkningen i svaga och starka. Istället skulle alla medborgare tillförsäkras en god bostad till rimlig kostnad. Samhället skulle ansvara för att det byggdes tillräckligt mycket bostäder för den växande befolkningen och dessa bostäder i kommunernas allmännyttiga bolag skulle vara öppna för alla, oberoende av inkomst.
När nu Fastighetsägarna förespråkar social housing i Sverige, är det knappast omsorgen om de svagaste som är deras motiv. Istället är det troligen vinstintresset som styr detta. För om Sverige skulle införa social housing, en sektor med reglerade hyror med inkomstgräns och myndighetskontroll, skulle detta ansvar landa på de allmännyttiga bolagen. På den andra delen av bostadsmarknaden, där Fastighetsägarna huserar, skulle marknadshyra gälla. Och det tycker ju Fastighetsägarna är bra.
Hyresgästföreningens uppfattning är att dagens generella modell är värd att försvara. Men det kräver att stat och kommun tar det ansvar som hela den svenska modellen bygger på. Det kräver att stat och kommun tar ansvaret för att bygga bort bostadsbristen som är roten till ”urspårningen av hyresbildningen”. Detta kan endast uppnås genom en kombination av bidrag och förmånliga statliga lån.
Björn Johansson
ordförande Hyresgästföreningen, region Sydost