Kvinnor tar i snitt ut 80 procent av föräldrapenningen. Kvinnor har i genomsnitt lägre löner än män, och kvinnor får lägre löner än män för samma arbete. Jag tycker att dessa fakta är störande, och jag tror att de hänger ihop.
Ekonomin ger i dag inte föräldrar något fritt val i uttaget av föräldraledighet. Mannen tjänar vanligtvis mer än kvinnan, och i en familjesituation med små barn, och ofta också nyköpt bostad, anser sig de flesta behöva hålla i kronorna. Budgeten blir mindre för varje dag mannen är hemma istället för kvinnan, vilket leder till att han är hemma kortare tid än hon. Kvinnan är borta från arbetsmarknaden längre tid och löneskillnaderna växer ytterligare.
Detta är systemets moment 22: lägre löner gör att kvinnorna är hemma mer än männen, vilket innebär att de halkar efter i löneutvecklingen ännu mer, och så vidare. Män är också hemma mindre för att det i många branscher inte är socialt accepterat med barnledighet för män, samt att vissa arbetsgivare ogärna ser att män är barnlediga (trots lagstadgad rätt).
Sammantaget innebär detta att uppdelningen av föräldraledigheten idag är starkt styrd av ekonomiska och sociala faktorer.
Hur skulle ett vårdnadsbidrag påverka situationen?
Åt fel håll. Av ovan nämnda orsaker är det ingen vågad gissning att bidraget i större utsträckning skulle utnyttjas av kvinnor än av män, vilket ytterligare förstärker ojämlikheten och minskar valfriheten.
Att skattepengar skulle användas till ett vårdnadsbidrag som ökar dagens ojämlikhet vore mycket olämpligt.
Jag tror att en individuell föräldraförsäkring är den enda lösningen. Med till exempel åtta månader var, som inte kan överlåtas, är det mycket troligt att män skulle vara hemma mer än idag. Då skulle en viktig orsak till de osakliga löneskilnaderna försvinna och acceptansen för pappaledighet öka bland arbetskamrater och arbetsgivare, helt enkelt för att många fler män är hemma.
Ett argument mot individuell föräldraförsäkring är att man i möjligaste mån ska slippa tvång. Det tycker jag också.
För det första handlar dock inte en individualisering av föräldraförsäkringen om något egentligt tvång - det står den enskilde föräldern helt fritt att utnyttja sin tid hemma eller inte. Styrmedel är en relevantare term.
För det andra handlar det inte om styrmedels vara eller inte vara, utan om vilken typ av styrmedel man föredrar. Vill vi ha en okontrollerad styrning i form av ekonomiskt tvång och sociala fördomar, eller vill vi ha en medveten politisk styrning, med ansvariga politiker som vi kan rösta bort om vi inte tycker om effekterna?
Min uppfattning är klar - det senare är mer demokratiskt, och resultatet för jämlik lönesättning och familjerelationer kommer att bli betydligt bättre.
Tyvärr finns all anledning att misstänka att den nuvarande regeringen kommer att blunda för den indirekta styrning som idag finns av lönesättning och relationer mellan föräldrar-barn. Och att den snarare verkar för att denna odemokratiska styrning förstärks än försvagas.
Kjell Carlsson