Öppet brev till Migrationsverkets generaldirektör Maria Mindhammar och migrationsminister Johan Forsell (M):
Ni är högsta ansvariga i asylärenden. Jag vet att ni kan ändra beslut när extraordinära situationer uppstår.
Jag vädjar om att Rahma och hennes mor Touhida ges rätten att få stanna i Sverige av humanitära skäl och av barmhärtighet. Detta skrivet samma dag som barmhärtighetens påve Franciskus begravs.
Som ung volontär mötte jag i Sydost-Asien de första vietnamesiska båtflyktingarna på 70-talet. Varannan dag hjälpte jag den kristna missionären som fått tillstånd att besöka flyktinglägret för att lämna myggnät, ägg, modersmjölkersättning och filtar. Jag kände stolthet över att vara svensk.
Under 90-talet drabbades forna Jugoslavien av inbördeskrig. En del av flyktingarna nådde Sverige och en del av dem blev mina personliga vänner. Jag hade ett gott samarbetade med utrikesdepartementet och den svenska ambassaden i Belgrad i ett ”omöjligt” familjeåterföreningsfall i december 1992. Jag kände stolthet som svensk.
I april -94 beslutade regeringen att ge permanent uppehållstillstånd, PUT till cirka 40 000 bosnier. Den brutala verkligheten tvingade regeringen till en avvikelse från gängse asylregler. Och jag kände en stolthet som svensk att få medverka till deras i många fall lyckade integration.
Jag har på nära håll mött de unga ensamkommande pojkarna från Afghanistan. Efter stora påtryckningar ändrade regeringen tillfälligt asylreglerna och skapade ett utbildningsspår för att pojkarna skulle ges möjlighet till asyl och integration. Jag kände stolthet över att vara svensk och ha en regering som är modig nog att ändra regler och riktlinjer när så är påkallat.
Jag har suttit i skuggan under Raoul Wallenbergs träd i Jerusalem och känt en stolthet över att vara svensk. Men nu är jag inte längre stolt över att vara svensk.
Jag har känt Touhida och Rahma i ett drygt decennium. Deras asylansökan blev fel från första början, vilket Migrationsverkets företrädare hållit fast vid hela tiden. Svar ja. Och orsaken beror på den familjetragedi som tvingade modern att fly med sin dotter till ett skyddat boende. Därifrån sökte hon asyl, då hon fått veta om makens utvisningsbeslut. Hennes situationen som frånskild kvinna i Bangladesh var och är synnerligen osäker. Dessutom riskerar dottern att bli bortgift. Hon var och är i total avsaknad av familj och nätverk i hemlandet.
Därför vädjar jag till er, Maria och Johan, gör om och gör rätt.
I den senaste prövningen i Migrationsöverdomstolen tillstyrkte domstolens domare, utbildad jurist, Touhidas asylskäl, medan tre nämndemän/politiker avslog asylskälen. Jag väljer att inte avslöja namn och politisk tillhörighet. Domen är anmärkningsvärd, en så kallad nämndemannadom, där tre nämndemän går emot domarens/juristens bedömning om att Rahma och hennes mor har skyddsbehov i Sverige.
Rahma är född och uppväxt i Sverige. Här har hon sina vänner. Sverige är hennes hemland.
Jag inbjuder er till den stora festen vi ska ha, då vi firar att Rahma och hennes mamma får stanna i Sverige. Jag är säker på att ni är välkomna till Rahmas skola för att berätta om det goda humanitära samhället som byggs av regler och riktlinjer till skydd för det goda livets utveckling.