I januari kom den nationella livsmedelsstrategin för Sverige. Själva strategin och de övergripande målen är totalt sett riktigt bra. När regeringen därefter presenterade sin handlingsplan blev jag besviken och förundrad.
De övergripande målen är mycket tydliga. Man vill öka produktionen av livsmedel, förmågan att förse svenskarna med större andel av maten som konsumeras, antalet jobb i hela livsmedelskedjan och exporten av livsmedel med svensk råvara. Vi har inte på 40 år haft något dokument som så tydligt slagit fast hur man från politikens sida ser på livsmedelssektorn. Dock tappar strategin lite trovärdighet när man tydligt fastställer att djurvälfärd även fortsatt ska stärkas genom regler och lagstiftning. Både konsumenter och bönder vill gärna gå ännu längre. Detta kan betalas med ett merpris som ger lönsamhet till bonden för dennes ansträngningar i sin omsorg om djuren. Lagstiftning ger inte detta mervärde och ger ingen möjlighet till annan kompensation från staten!
Utvecklingssinnade i strategin är formuleringar om växtförädling, växtskydd och ekologisk produktion och konsumtion samt att skatter och avgifter måste vara ändamålsenliga med målet att öka produktionen. Man är också tydlig med att den administrativa bördan ska minskas. I strategin skriver man att nya växtsorter ska godkännas utifrån sina egenskapers risk för miljö och människa. Utmärkt. Man fastslår också att tillgång till flera väl fungerande växtskyddsmedel inte behöver innebära påfrestningar för miljön utan tvärtom minskar risken för ensidig användning med resistens som följd. När det gäller ekologisk produktion och konsumtion fastslår man att den ska öka i takt med efterfrågan.
Därför blir det mycket egendomligt att se hur regeringens handlingsplan sätter svåruppnåeliga ekomål och använder svepande formuleringar som permanentar fördyrande och hämmande regelverk. LRF har inget emot mål för ekologisk produktion, men anser det väldigt inkonsekvent att man inte sätter en kvantifierbar ambition för hela den svenska livsmedelsproduktionen. Dessutom är målen så ambitiösa att man undrar hur dessa ska gå att uppnå med svensk råvara. Varifrån ska exempelvis den ekologiska växtnäringen komma om vi samtidigt ska hålla färre djur?
Handlingsplanen visar om strategin bara är vackra ord eller konkret vilja till handling. Den miljard man skickar med för att infria strategins målsättning kommer från landsbygdsprogrammet. Det innebär att det inte är nya pengar som tillförs utan pengar som redan är avsedda för sektorn. De viktigaste åtgärderna som inte behöver en krona finns dock inte omnämnda, nämligen de styr- och regleringsbrev som tydliggör att samtliga myndigheter och verk ska beakta jordbrukets konkurrenskraft och utvecklingsförmåga i sin utövning. Gör om och gör rätt, än är det inte för sent!