Ostlänken är inget Östgöta eller Sörmlandsprojekt.
Visst är Ostlänken det viktigaste framtidsprojektet för Fjärde storstadsregionen, men avgörande kommer att bli vad som är bäst för Sveriges tillväxt och miljö.
Ju fortare Stockholm/Mälardalen, regering och riksdag kommer att se Ostlänken som en miljövänlig och transporteffektiv etapp i Götalandsbanan till Göteborg och höghastighetståget till Öresundsregionen och vidare ner i Europa desto snabbare kommer Ostlänken att realiseras. Samhällskalkylen visar lönsamhet både för Ostlänken och för Citybanan i Stockholm.
Det bästa Fjärde storstadsregionen kan göra är påverka opinionsbildare och beslutfattare om Ostlänkens betydelse för Sverige och miljön och kontakten med den europeiska kontinenten. Det handlar inte bara om att Linköpings- och Norrköpingsresenärerna ska spara en halvtimma på tåget till Stockholm.
Ostlänken är ett tillväxtprojekt.
Denna slutsats kan man dra av Öresundsbrons betydels för Malmös utveckling från kriskommun till tätpositionen i tillväxtligan. Kreativ lobbyverksamhet och starka ledare spelar en större roll än finlir med samhällsekonomiska kalkyler sedan opartiska utredare väl visat en pluskalkyl.
Stora infrastrukturprojekt kan man bara delvis räkna på.
Vem minns inte Olof Johanssons patetiska tårar när han inte kunde stoppa Öresundsbron? Den samhällsekonomiska kalkylen var långtifrån övertygande.
Ännu mindre övertygande är Citytunneln i Malmö. Turning Torso såg länge ut att bli en ekonomisk katastrof för ägaren HSB. Men de starka ledare som drev fram infrastruktursatsningarna i Malmö var övertygade om det större sammanhanget.
Dessa exempel på infrastruktursatsningar visar, liksom utvecklingen i Göteborg efter varvskrisen, att vitaliseringen av näringslivet sker genom växande kunskaps- och tjänsteföretag.
Östergötland har för liten tjänstesektor. Det gäller både högteknologiska företag och hela skalan till enkla tjänster. Handeln är undantaget, till exempel utvecklingen i Tornby, Runsven/Överskottsbolaget och Biltema som visar glädjande utveckling. Liksom Linköpings universitet, men det beror inte på kommunala satsningar, utan på ett dussintal skickliga forskningsledare och tusentals duktiga lärare och personal.
Attraktiva bostadsområden vid vatten är en annan framgångsfaktor för både Göteborg och Malmö. Norra Älvstranden i Göteborg och Västra hamnen med Turning Torso i Malmö lockar kvalificerade specialister och forskare att flytta dit.
Linköping och Norrköping har äntligen fått fart på stadsplaneringen och byggandet, men det finns mycket kvar att göra vid till exempel Sveriges längsta strandpromenad - 35 kilometer från Sturefors till Bergs slussar. Längs denna finns unika möjligheter till boende vid vatten.
Att bli en storstadsregion är inte bara att formulera namnet Fjärde storstadsregionen. Att hänga med i storstädernas tillväxttakt kräver visioner om hur vägarna, järnvägen, flygplatsen, bostäderna och skolorna ska se ut om 10 år. Här har Fjärde storstadsregionen mycket kvar att göra.
Fjärde storstadsregionen har inte hängt med de tre etablerade storstäderna i tillväxt under de senaste tio åren. Det visar flera nya rapporter om regionerna. Men Linköping och Norrköping har enligt vår uppfattning chansen att utvecklas till Fjärde storstadsregionen med tillväxtsiffror i klass med Stockholm, Göteborg och Malmö.
För 40 år sedan började man tala om Öresundsregionen. Nu är Malmö en del av Nordens största region med 3,5 miljoner invånare och en av dem som växer snabbast.
Vad kan vi lära av dem som har gjort mer än vi och lyckats bättre?
Ove Brandes