Svar på "Du som är polis och funderar på att sluta ..." (22/8):
Jag tänker såhär, samhället ska snarare vara glada att så inte blir fallet i större utsträckning än vad det redan är. För många väljer att sluta. Av olika orsaker men mestadels på grund av dåliga villkor/lön, hånfullt ob-tillägg kopplat till för hårt arbetstryck och obefintlig positiv återkoppling.
Det har gått två år sedan senaste valet då samtliga partier i röstfiskande syfte basunerade ut löften om fler poliser, bättre villkor med mera. Som om det låg färdigutbildade kompetenta poliser i beredskapslager redo att släppas ut. Nu är tystanden monumental från regeringen. Valet är över. Valfläsket är stekt och det som lovades blev dessvärre bara floskler. Vilket vi poliser redan visste. Dessvärre.
Valet av yrke var ingen ekonomisk guldgruva, givetvis. Det var uppdraget i sig och viljan att hjälpa människor som lockade. Så är det troligen för de flesta. Men under färden har avtal försämrats, förmåner har sålts bort, pensioneringar senareläggs samtidigt som arbetsmiljön förvärrats i takt med ett kraftigt brottsligare samhälle.
Jag har upplevt hela resan och huden på näsan är tjockare än elefantens. I en privat marknad hade skyddsombud troligen satt skyddsstopp, vilket inte är ett alternativ för polisen. Men någonstans måste försämringar och uteblivna förbättringar att upphöra.
Tidigare inrikesministern Anders Ygeman lade ribban med formuleringen att ”marknaden får styra polisanställdas villkor och löner”. Marknaden? Det finns en polis bortsett från SÄPO och EBM(eko-brott). Vem ska vi jämföra oss med? Till vilken privat polis kan vi byta till vid missnöje? Samma person ansåg inte heller att det råder polisbrist.
Befolkningen har på senaste tjugo åren ökat med cirka 1,4 miljoner och många brottstyper skenar uppåt. Vi lever uppenbarligen i olika verkligheter. Mycket olika. För som det ser ut nu så kommer vi ofta och reder ut det som redan hänt. Städar upp. Brottsförebyggande arbete/synlighet har blivit en exklusiv bristvara. För att komma tillrätta med en underbemannad poliskår som för få söker sig till blev då svaret, vi sänker ansökningskraven. Häpnadsväckande kortsynt och mitt tycke ett förödande beslut som definitivt inte främjar den statushöjning yrket förtjänar. Behöver polis rycka ut så måste det komma en fullt kompetent patrull utan kompromisser. Annars urlakas det demokratiska rättssamhället.
Mitt råd är snarare att öppet påvisa att vi inte räcker till i stället för att låtsas att vi är fler än vad vi är och samtidigt frisera siffror för att vilseleda. Visa att det är illa ställt. Då, ja möjligen då, kan en behövlig statushöjning komma. För att som sittande regering och vissa politiskt styrda chefer inom polisen, leverera dimridåer och rena kulisser löser inga samhällsproblem. För bakom dessa kulisser finns ett otal poliser som dagligen spottar i händerna och hugger i utan att lipa. Som långt ifrån är bortskämda och som har en yrkesstolthet utan avsikt att avsäga sig sitt uppdrag. Betyder det att vi lägger oss platt och slutar att kämpa för bättre villkor? Aldrig!