Debatt: Problem på en annan nivå som lyfts

Svar på ”Satsningarna på regionen räcker inte” (5/9):

De båda socialdemokraterna Niklas Nåbo och Lena Micko fortsätter att slåss mot högerspöken som inte finns, i stället för redovisa hur de – efter åtta år av S-styre i Region Östergötland – vill göra för att ta tag i vårdens problem på riktigt.

De pekar själva ut valrörelsens hittills enda konkreta S-utspel som rör regionens medarbetare: fria arbetsskor. 

Med all respekt, vi är inte emot fria arbetsskor. Men att det är Socialdemokraternas stora löfte till vårdens medarbetare gör mig ändå bekymrad på riktigt. Om Nåbo och Micko ger sig ut i den östgötska vården skulle jag bli förvånad om det är arbetsskor som medarbetarna lyfter främst. 

När jag möter medarbetare är det nämligen problem på en helt annan nivå som lyfts. Våra samtal handlar nästan uteslutande om att det krävs medarbetare att fylla några skor överhuvud taget. Samtalen är tunga och allvarsamma, känslan av desperation är påtaglig. Den etiska stressen över att inte kunna vårda patienter i behov av vård, när vårdplatser stängs ned en efter en, är tärande. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med kollegor. 

Läkare och sjuksköterskor vittnar om ett fullständigt ohållbart läge. Att inte ha tid med sin lunchrast eller att hela tiden höra sms-plingen på sin lediga dag, i kollegors jakt på att fylla tomma arbetspass, gör också att den så viktiga återhämtningen uteblir. 

Moderaterna har ett brett paket av åtgärder för att lyckas behålla och rekrytera fler medarbetare. Vi vill exempelvis höja OB-tillägget så att det lönar sig mer att arbeta när andra är lediga. Vi vill också skapa fler möjligheter att göra karriär inom sjukvården och möjliggöra betalda specialistutbildningar på arbetstid för fler. En annan viktig del är att minska den administrativa bördan för vårdpersonalen till förmån för patientfokuserat arbete. Men också att visa tillit till vårdens profession att själva avgöra vad som fungerar – och inte fungerar – på den egna avdelningen. 

Vi påstår inte att det finns någon quick-fix för att vända utvecklingen i vården. Men den östgötska vården behöver en politisk ledning som inte blundar för de problem som finns och som har kraften och förmågan att vända utvecklingen.