Familjen är den naturliga gemenskap som i alla tider varit platsen för barnens omsorg, omtanke och fostran. Där lär vi oss ta ansvar, vi ställs inför krav men vi gör det i en trygg, förlåtande och varm atmosfär. Det är i familjen vi civiliseras och blir empatiska medmänniskor - det är i alla fall så det borde vara.
Vi vet alla mycket väl att alla familjer inte fungerar. I själva verket finns det inga perfekta familjer - det har det aldrig funnits. Men de flesta familjer är tillräckligt bra. Ja, de är oersättliga.
Att vara förälder i Sverige 2007 är på vissa sätt lättare än det någonsin tidigare har varit. Det finns mödravårdscentraler, barnavårdscentraler, allmän förskola, föräldraförsäkring och designade barnvagnar. Våra hem är fyllda med tekniska apparater som underlättar vardagsbestyren.
Men trots det högteknologiska välfärdssamhällets alla materiella välsignelser är det en mycket stor utmaning att vara förälder i dag.
Många föräldrars vardag präglas av stress och tidsbrist. Vardagen är för vissa nästan omöjlig att få ihop. Känslor av otillräcklighet och dåligt samvete har blivit många föräldrars vardagliga följeslagare.
Men det är inte bara tidsbrist som är ett problem för svenska föräldrar. Många upplever att det sociala nätverk som förr fanns kring familjen har försvagats. I en mer rörlig och flyktig värld blir ensamheten ett mer påtagligt problem. Många föräldrar upplever en ensamhet också i sitt föräldraskap.
Min ambition är att inom regeringen verka för ett bättre stöd till Sveriges föräldrar. Just nu pågår arbetet med att utforma vårdnadsbidraget. Det är en viktig valfrihetsreform som vi länge kämpat för. Men jag tror också vi kan förbättra det direkta stöd föräldrar kan få i uppgiften att vara föräldrar. Jag tror att vi behöver något av en återupprättelse av föräldrarollen.
I alltför många år har staten avlövat familjen på dess uppgifter. Somligt har säkert haft sina särskilt goda skäl, medan annat har signalerat en total brist på förtroende för föräldrarnas egna kapacitet.
Jag vill väcka idén om ett nationellt Projekt Förälder, på central, statlig nivå. Jag tänker mig en delegation med ett uttalat utåtriktat uppdrag.
Deras uppgift ska vara att sprida den kunskap som finns om vilka föräldrastödjande metoder som fungerar och att ta fram informationsmaterial som kommuner kan använda i sitt konkreta arbete. De kan lyfta fram de goda exemplen och inspirera andra att följa efter.
Att stödja frivilligorganisationer och ideella aktörer som engagerar sig i dessa frågor är en annan viktig uppgift. Liksom att finna former för samordning och samverkan mellan olika aktörer.
Delegationens arbete bör också riktas direkt till föräldrar - exempelvis genom en väl utvecklad och informativ webbsida där föräldrar kan söka råd, hämta inspiration och kunskap och diskutera med andra föräldrar i diskussionsforum.
Projektet kan bli en katalysator för arbetet med att stärka föräldrar i den oerhört viktiga roll som de har.
Tanken är inte att staten ska klampa in och diktera för föräldrar hur de ska ta hand om sina barn. Tvärtom, föräldrastödet ska bygga på respekt för den enskilda familjens integritet och ges på föräldrarnas villkor och på deras initiativ.
Ett samhälle är inte långsiktigt hållbart om vi inte har tid - eller inte tar oss tid - för våra barn. Det är en mycket klok och bra investering att satsa på barnen och det är allas vårt ansvar att skapa förutsättningar för det. Inga är viktigare i detta arbete än föräldrarna.
Vi får inte glömma att bakom varje lycklig uppväxt ligger mycket hårt arbete och självuppoffrande engagemang.
Göran Hägglund,
partiordförande (kd)