Svensk produktivitetstillväxt har under det senaste decenniet varit hög. Men SNS Konjunkturrådsrapport 2007 konstaterar nu att den löper risk att minska framöver.
I tillverkningsindustrin i Sverige var produktivitetstillväxten den fjärde högsta bland OECD-länderna. Tjänstesektorn hade bara den artonde högsta tillväxten.
Tjänstesektorns andel av det totala förädlingsvärdet i svensk ekonomi var 60 procent men bidraget till produktivitetstillväxten var bara 30 procent. Sektorn, som i dag står för sju av 10 jobb, kommer att utgöra en ännu större andel av den totala ekonomin i framtiden. På sikt kan det leda till lägre vinster och sämre reallöner än omvärlden som följd.
Investeringar i informations- och kommunikationsteknologi (IKT) har varit avgörande för den svenska produktivitetstillväxten. Under andra halvan av 1990-talet låg IKT-investeringar bakom 40 procent av den totala produktivitetstillväxten, medan motsvarande siffra för EU var 30 procent.
Sedan år 2000 har IKT-investeringar haft en allt mindre betydelse. Senaste decenniets starka utveckling kan ha varit en unik företeelse genom IT-revolutionen. Den svenska ekonomins förmåga till nya innovationer är central för en fortsatt stark produktivitetsutveckling.
Den ekonomiska politiken måste fortsätta att driva strukturreformer för att främja konkurrens och handelsliberaliseringar. I OECD:s jämförelse av marknadsliberaliseringen i olika länder framstår Sverige som medelmåttigt när det gäller reformer av produktmarknaderna.
Det finns en potential för ytterligare reformer. Att avveckla en del av statens företagsverksamma ägande bör prioriteras, eftersom tydlig ägarstyrning och konkurrensutsatt ägande i företagen förstärker de positiva effekterna av ökad produktmarknadskonkurrens.
För det andra bör politiken skapa förutsättningar för en växande tjänstesektor. Flera tjänstesektorer där produktivitetsutvecklingen är svag kännetecknas av brister i konkurrensen. Öppna upp för konkurrerande aktörer och utnyttja potentialen för offentlig upphandling i större utsträckning.
För det tredje bör framtidens forskningsresurser i större omfattning koncentreras till färre platser i syfte att skapa internationellt konkurrenskraftiga forskarmiljöer. Däremot kan själva grundutbildningen på universiteten ha en mer decentraliserad lokalisering.
För det fjärde bör den ekonomiska politiken främja ett ökat arbetsutbud genom att stärka drivkrafterna till att delta i arbetskraften samt att öka incitamenten till att utbilda sig. Vi anser därför att målet i 1990 års skattereform att marginaleffekten inte skulle vara högre än 50 procent bör realiseras genom att ta bort det översta steget på fem procentenheter i den statliga inkomstskatten.