Svar på "Vi fortsätter vårt arbete för att korta vårdköerna" (25/4):
När regionstyrets företrädare (M, KD och L med stöd av SD) beskriver vårdköerna i Region Östergötland låter det nästan som att problemen är lösta. Men en titt på den senaste tillgänglighetsstatistiken visar något helt annat: vården går fortfarande på knäna – och priset för omställningen betalas av patienter och personal.
Det är visserligen sant att väntetiderna till nybesök inom 60 dagar har förbättrats något inom några få områden. Men när vi tittar på det som verkligen betyder något – hur snabbt patienter får sin behandling – är bilden betydligt dystrare. Den som väntar på neurokirurgi får exempelvis vänta länge. I februari 2024 klarade man att ge 50 procent av patienterna behandling inom 60 dagar. Samma siffra i februari 2025 har dalat till 28 procent. Det är även minskad tillgänglighet inom thorax och kärlkirurgi, inom ortopedi och ögonsjukvård för att nämna några. Sanningen är att under mars månad nåddes inte ett enda tillgänglighetsmål!
Psykiatrin är ett särskilt sårbart område. Inom barn- och ungdomspsykiatrin står nästan 1 400 barn och unga i kön till behandling i februari i år. I februari 2024 klarade man att behandla 19 procent inom de utlovade 30 dagarna. I februari 2025 har den siffran sjunkit till 10 procent. Inom vuxenpsykiatrin väntade ungefär 1 100 patienter på behandling i februari i år. I mars har den siffran stigit till drygt 1 300 väntande. Det är siffror som känns svårt att ta in! Det är anmärkningsvärt av styret att påstå att det värsta är över när det finns så mycket som talar emot.
Samtidigt är personalflykten ett faktum. Varslet som lades omfattade 900 medarbetare – men omkring 600 personer valde att lämna självmant. Till slut omfattade varslet 235 personer, vilket säger mycket: det handlar inte om effektivisering, det är en ren kompetensförlust. Viktiga nyckelpersoner har lämnat.
Vi behöver bara öppna tidningen eller logga in på sociala medier för att ta del av verkligheten – där patienter och medarbetare nästan dagligen slår larm om en ohållbar situation. Det handlar om inställda behandlingar, personal som inte orkar mer och vård som inte längre kan garanteras i tid. Det är inte lösningens ljud vi hör – det är larmklockor.
Den pandemi som satt djupa spår i hälso- och sjukvården nämns inte med ett ord. Tänk att minnet kan vara så kort. Pandemin lämnade efter sig inte bara en gigantisk vårdskuld utan också en utmattad personalstyrka, där många fortfarande kämpar med återhämtning både fysiskt och psykiskt. Många patienter som sköt upp vård under pandemin fortfarande i kö – det påverkar både tillgänglighet och arbetsbelastning. Att försöka skriva om historien och påstå att utgångsläget efter valet 2022 uppstod i ett vakuum är inte sanningsenligt.
Det är lätt att prata om omställning som något positivt. Omställning kan göras på många olika sätt och alla är inte bra. Visst behöver sjukvården rustas inför de stora utmaningar som finns just nu och som kommer i framtiden. Men när resultatet är ökad personalomsättning, försämrad tillgänglighet i centrala verksamheter och en orolig organisation – då måste man fråga sig: För vem blev det egentligen bättre? Den Östgötska sjukvården behöver faktiskt resurser, nyrekryteringar och insatser som prioriterar tillgängligheten framåt.