För några dagar sedan rapporterade nyheterna om värmerekord i flera svenska städer. Över 10 grader varmt i början av januari är minst sagt ovanligt.
I Europa har åtta av de varmaste åren inträffat efter 1990, sedan man började mäta klimatet i slutet av 1700-talet.
Under denna snöfattiga jul har nog många svenskar tänkt: Vi måste komma till rätta med växthuseffekten. Nu krävs det att vi går från ord till handling.
Om man med den bakgrunden läser EU-kommissionens nya energipolitiska strategi blir man lätt besviken. Strategin har lanserats som ett sätt att mota det framtida klimathotet, vilket är angeläget i en tid då problemen rusar allt närmare.
Men EU:s målsättning är pinsamt låg. Kommissionen vill till exempel få ned utsläppen av växthusgaser med endast 20 procent, från 1990 års nivåer till år 2020. Dessutom binder man samman utsläppsmålet med andra länders internationella åtaganden.
Det är en ambitionsnivå som får med råge underkänt. Utsläppsmålet borde vara oberoende av andra länders agerande.
Men det största problemet är att dokumentet innehåller få konkreta exempel och en utomordentligt tunn beskrivning av hur man ska nå målen. Man förlitar sig nästan helt på ny teknik och handel med utsläppsrätter, utan att våga ifrågasätta det ohållbara med vår konsumistiska livsstil och överanvändning av naturresurserna.
Detta är särskilt oroande när EU väntas öka sina utsläpp av växthusgaser med fem procent till 2030, enligt EU-kommissionens egna prognoser. Men det är egentligen inte att förvånas över eftersom drivkraften för EUs ekonomiska politik är tillväxt och maximal konsumtion. Kommissionen är expert på att lansera detaljerade krav i andra sammanhang, som till exempel den inre marknadens fördjupning, som medför ytterligare transporter och ökade utsläpp.
EU satsar stora summor på dyra motorvägsbyggen och stimulerar på så sätt en ökad trafik. Sedan 1970 har motorvägarna nästan tredubblats i omfattning.
Strategin talar dessutom om kärnkraftsanvändning i mycket milda ordalag, med den låga produktionskostnaden som främsta argument, och istället för att arbeta för avveckling väljer kommissionen att fokusera på förstärkt säkerhet.
Människors oro över brist på åtgärder kring klimatförändringarna måste tas på allvar, inte minst av EU. Nu utnyttjar kommissionen istället oron för klimatförändringar för att driva på mer överstatlighet även inom energiområdet.
EU-kommissionens energistrategi ska antas på Europeiska rådet den 8-9 mars. Det finns ännu en chans för den svenska regeringen att påverka.
Säg nej till ökad EU-makt på energiområdet men ja till fortsatt samarbete mot växthuseffekten.
Låt enskilda länder ha offensivare målsättningar än EU för att minska utsläppen.
Om inte det görs är risken överhängande för att vi kommer att kokas långsamt i den ständiga upphettningen.
Jens Holm