Ökningen av unga som söker barn- och ungdomspsykiatri (BUP) i Stockholm är 10 procent jämfört med föregående år. Det är ingen enstaka händelse. Det är ett mönster.
Socialminister Göran Hägglund replikerar att vårdgarantitiden för unga med psykisk ohälsa skall kortas till två månader. Längre skall ingen behöva vänta. Det låter humant.
Köerna i Linköping är kortare än på många år. Med få undantag håller vård- garantin på tre månader. Sedan 90-talet har köerna varit plågsamt långa. Det nya läget är en framgång. Eller?
Nya behandlingsprinciper har ökat antalet unga som får vård. Mer slipade administrativa rutiner drar i samma riktning. Tack personalen! Ökade resurser bidrar till ökad sjukvårdsproduktion. Tack Landstinget! Men bakom detta döljer sig också andra sanningar.
De som söker BUP blir fler. Samtidigt har ribban höjts. En minskande andel får utredning och behandling. Svårt sjuka får plats. De som inte orkar tänka på att leva vidare och de som inte klarar vardagen får komma. Det är bra. De och deras familjer behöver hjälp. Men tröskeln till BUP skiljer inte de som behöver hjälp från de som inte behöver hjälp. Den skiljer de som får hjälp från de som inte får.
Unga, som inte kommer till, sitter illa till. Om ribban sänks - för att låta de som har ett verkligt behov komma in på BUP - förlängs väntetiderna. Då håller inte vårdgarantin. Om BUP- kliniken går den vägen bryts överenskommelsen med landstinget. Klarar man inte vårdgarantin leder det till att resurserna minskas. Går det att förstå?
Vi lever med dubbla sanningar. Det är sant att väntetiderna har minskat. Det ser bra ut. Det kan ge en känsla att läget är förbättrat. En annan sanning är att behoven inte har minskat. Gruppen som trängs under ribban växer och i den gror och för- sämras morgondagens hälsoproblem.
Det är inte ett gigantiskt BUP som löser problemen. Det är fattigdomsbekämpning, det är satsningar på förskolepersonal och lärare, det är kamp för att förbättra de många barnens livs- villkor. Till det kommer psykiatrisamordnarens glasklara rekommenda- tioner om nya resurser till vuxna, ungdomar och barn som lider av och är i risk för psykisk ohälsa.
Ta chansen och lägg pengarna på en psykiatrisk primärvård för unga! Gör det i bred och djup samverkan mellan kommun och landsting. Bemanna förskolor och skolor med team av psykologer, socionomer och specialpedagoger. Låt dem arbeta i barnens miljöer, vara där när svårig- heterna börjar märkas och kan bedömas, bemötas och behandlas innan de blir rejäla och handikappande problem.
Då kommer barn och ungdom att få hjälp - och BUP att klara vårdgarantin. Då kan vi fira jul med hedern i behåll.
Björn Lundin