Planerna på nytt resecentrum i Linköping har gått alldeles snett, då man vill gräva ned hela spåranläggningen i tunnlar 40 meter under marken. Men troligen vägrar Trafikverket att ta på sig den enorma merkostnad detta för med sig och då faller förslaget, vilket tågresenärerna bör vara tacksamma för.
Inte heller alternativet med en gigantisk bro är dock någon tilltalande lösning. Själva utgångspunkten i såväl bro- som tunnelalternativet – att flytta resecentrum från nuvarande läge och över Stångån – är olycklig och bör rivas upp!
Att i stället modernisera och anpassa resecentrum i dess befintliga läge ger en totalt sett bättre trafiklösning till en bråkdel av tunnelalternativets kostnad. Parallellt med den befintliga järnvägsbron över Stångån anläggs en ny, likaledes med 2 spår. Bangården utökas i sidled mot ån så att 2 nya spår inryms. Eventuellt kan dessutom 2 stickspår anläggas för tåg på Stångådals- och Tjustbanorna och sluta mot stationshuset. Utrymme finns för en fullt tillräcklig anläggning för framtiden!
Över spåren byggs en ljus och luftig banhall i glas och stål som skyddar resenärerna från väder och vind, men släpper in dagsljus och skapar atmosfär – en riktig station värdig en riktig stad. Vackra exempel på såväl klassiska som modernistiska sådana ”järnvägens katedraler” finns på åtskilliga håll i Europa.
Detta skulle i motsats till en tunnelbana under marken bli en attraktiv port till Linköping och en stimulerande miljö för tusentals dagliga pendlare.
Ytterligare ett viktigt argument för det befintliga läget är att en flytt av resecentrum skulle försämra möjligheterna till ett rationellt linjenät för stadsbusstrafiken och fördyra denna, vilket även Ötraf påpekat i remissvar. Kopplingen till flygplatsen väger lätt i jämförelse med detta. Resenärer till och från flygplatsen utgör en försvinnande liten del av alla som passerar resecentrum.
Kravet att tåg som inte ska stanna ska kunna passera genom Linköping med minst 160 km/t får man avstå ifrån i mitt förslag. Den ringa förlängning av körtiden dessa rimligen mycket få tåg drabbas av kan man kompensera för på något annat avsnitt av sträckan mellan Stockholm och Göteborg eller Malmö till en bråkdel av kostnaden för en lång tunnel under Linköping.
Kommunen borde utlysa en ny arkitekttävling för att få fram en attraktiv lösning enligt de principer som skisserats ovan. En omstart av planeringen för resecentrum behöver på intet sätt försena Ostlänken. Den tar åtskilliga år att bygga och man kan utan vidare starta med det utan att genomfarten genom Linköping är fastlagd.
Tänk om – tänk nytt – tänk rätt!