Sedan september 2018 har 53 personer omkommit i arbetsplatsolyckor. Det är en person i veckan som har gått till jobbet på morgonen, men aldrig mer fått komma hem, som aldrig kommer få se sin familj igen. Som aldrig mer kommer få möjligheten att uppfylla sina drömmar.
Dessa 53 personer får aldrig förminskas till att enbart vara en del av statistiken. Alla 53 av dessa var helt vanliga människor som under sitt arbete gått bort av anledningar som skulle ha kunnat och ska undvikas.
2014 fattade Sveriges riksdag ett beslut om nollvision när det gäller dödsolyckor på arbetsplatser i Sverige. Trots detta har antalet människor som dör i arbetsrelaterade olyckor, samt anmälningar om detsamma, fortsatt att öka de senaste fem åren. Senast i början av augusti blev en man livshotande skadad på grund av en arbetsplatsolycka på Gärstadverket i Linköping, och den femte augusti dog en man i Orust kommun på sin arbetsplats. Varje dödsfall och varje olycksfall är oacceptabelt. Utvecklingen som vi ser idag måste stoppas för att vi ska kunna nå den nollvision som är det enda anständiga för ett välfärdsland som Sverige.
Dödsfall och allvarliga olyckor i arbetet borde vara en fråga för det förflutna. Det borde vara en självklarhet att ingen person ska behöva riskera sitt liv för att arbetsgivaren inte tar sitt ansvar över säkerheten på arbetsplatsen. Trots de framsteg som gjorts de senaste hundra åren så måste mer göras, vi får inte vara nöjda till det att ingen ska behöva dö på sitt jobb.
Fackförbundet Byggnads fick 2015 igenom i sina kollektivavtal ett Huvudentreprenörsansvar. Det var ett försök att få ordning och reda i byggbranschen, och för att se till att även underentreprenörer följer alla regler och avtal på ett bygge. Den första januari 2019 blev det även lag i Sverige om huvudentreprenörsansvar.
Trots detta sker det alltför ofta att denna lag inte tillämpas, utan kringgås av långa underentrepenörskedjor. Våra myndigheter får då en näst intill omöjlig uppgift som kräver enorma resurser för att kunna utreda de olyckor som sker.
När högerpartier sätter budgeten, prioriterar de sällan social trygghet. Istället prioriteras nedskärningar på statliga myndigheter så det blir enklare för företagen att inte följa reglerna, utan att någonting händer. Alltför sällan åtalas och fälls företag efter dödsfall på en arbetsplats.
Ska vi klara av nollvisionen krävs många saker. Tydligare lagar och föreskrifter, bättre trygghet för skyddsombud, straffsanktioner när skyddsombud utestängs och bättre utbildning för dem som är ansvariga för arbetsmiljön. När en arbetsgivare inte garanterar säkerheten för de anställda måste det finnas sanktioner och tydliga krav på förbättring. Det yttersta ansvaret är alltid arbetsgivarens. Ett företags profit kan aldrig gå före löntagares säkerhet.
Tuva Idasdotter Karhu
SSU Östergötland
Jessika Lindström
SSU Östergötland
Jonas Andersson
Unga Byggare
Tobias Rydell
IF Metall
Anders Berg
LO Mellansverige