Svar på nyhetsartikeln "Beskedet: Linköpings kommun inför tiggeriförbud" (30/4) och debattartikeln "Edlund + Borg svarar: "Tiggeriförbud är rätt väg att gå" (9/5):
Det politiska styret i Linköpings kommun, bestående av Socialdemokraterna och Moderaterna, avser att införa ett tiggeriförbud på vissa platser i kommunen. Det välkomnar Sverigedemokraterna, även om vi tycker att många fler platser i kommunen borde omfattas av förbudet.
Hitrest tiggeri är ett problem i kommunen, även om det för ett antal år sedan var mycket mer framträdande i stadsbilden i anslutning till var och varannan affär. SD lämnade redan 2013 in en motion till Linköpings kommunfullmäktige om att införa ett tiggeriförbud i kommunen, när fenomenet var mer påtagligt, men det förslaget röstades ner av S och M. Efterföljande mandatperioder har vi utan gehör lagt än fler förslag om att införa förbud och på andra sätt begränsa det hitresta tiggeriet. Så sent som i december 2024 lämnade vi in en ny motion om tiggeriförbud till kommunfullmäktige.
SD frågar sig nu, vad är det som gör att S+M-styrets företrädare behövde mer än tio år på sig att inse att tiggeriförbud är nödvändigt? De styrande hänvisar till kopplingar till brottslig verksamhet som ett skäl till förbudet. Men den kopplingen är på intet sätt ny. Medierna har rapporterat om den kopplingen på olika sätt i mer än ett årtionde, bland annat har personer åtalats i Linköping för att ha tvingat andra att tigga. Redan 2009 uttryckte polis i Linköping att man vill se tiggeriförbud.
Senfärdigheten från S och M har lett till obehag och ekonomiska konsekvenser för kommuninvånarna. Under tidigare mandatperioder har de M- och S-ledda styren som fanns då anordnat uppehälle och organiserat bussresor till Rumänien för hitresta tiggare, på skattebetalarnas bekostnad. Att ta hand om illegala bosättningar i kommunen som uppförts av hitresta tiggare har kostat massor det också. Förutom att agerandet bakåt i tiden från S och M har kostat kommuninvånarna miljonbelopp, så har man med åtgärder som dessa underlättat för brottsligheten med koppling till tiggeriet att verka i kommunen.
Förutom de ekonomiska kostnaderna, vad har det kostat för människor i form av besvär och lidande att S och M har tagit över ett årtionde på sig? Hur många brott hade aldrig ägt rum om foten hade satts ner redan 2013 när SD motionerade om tiggeriförbud till Linköpings kommunfullmäktige?
Linköpings kommuninvånare förtjänar politiska företrädare som är mer förutseende och ser saker komma. Vilken fråga blir det nästa gång som man kommer att agera mer än tio år för sent kring?