Se invandringens möjligheter

Med en klok politisk inriktning, där arbetets värde betonas, leder invandring till att alla får det bättre, skriver Michael Cocozza, Linköping.

Mer aktivitet. Offentligt finansierade jobb kombinerat med studier på fritiden är en väg framåt för långtidsarbetslösa, menar Michael Cocozza.

Mer aktivitet. Offentligt finansierade jobb kombinerat med studier på fritiden är en väg framåt för långtidsarbetslösa, menar Michael Cocozza.

Foto: Fredrik Sandberg / TT

Debatt2016-03-24 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

De som står för en generös invandringspolitik är på defensiven och har genom en kravlös hållning lyckats vända den potentiella resurs som invandringen är, till något som på många håll uppfattas som negativt för samhället.

Sveriges ekonomi har i dagsläget en tillväxttakt på 4 procent, en historiskt sett mycket hög siffra. En bidragande orsak till att det går bra är den stora invandringen. Ett samhälle som är attraktivt att leva i drar till sig människor och växer.

Vi bör bejaka invandringen men samtidigt se till att den i ökad utsträckning medför positiva nyttor för samhället. 2014 hade vi en nettoinvandring på cirka 80 000 personer, bestående av flyktingar, arbetskraftsinvandrare och återvändande svenskar. Vi borde ha en beredskap för en nettoinvandring om cirka 100 000 personer per år, varav hälften flyktingar.

En generös och över tid hållbar invandringspolitik förutsätter emellertid en hög kravnivå på de som kommer hit. Vuxna människor ska jobba när de kommer hit, utbildning och SFI kan man gå på kvällstid eller dagtid om man jobbar natt. Möjlighet att placera sökande på arbetsmarknaden bör finnas med i bedömningen om asyl.

Vi har en arbetslöshet på 7,5 procent, cirka 380 000 personer, av dessa är cirka 2,5 procent, cirka 130 000 långtidsarbetslösa, många av dessa är flyktingar som lever på försörjningsstöd och andra ersättningar. Istället för försörjningsstöd på 10 000 kronor per månad borde samhället erbjuda arbete för 15 000 kronor till långtidsarbetslösa. Det innebär att man tar sig an kärnan i integrationspolitiken. Det är märkligt att Stefan Löfven kan prata om lönepress och fattiglöner, när förslaget om ingångslön om 15 000 kronor innebär en faktisk höjning om 5 000 kronor för långtidsarbetslösa.

Samtidigt måste de som förespråkar ingångslön inse att dessa jobb i huvudsak måste skapas och finansieras av stat och kommun. Det kommer inte marknaden att klara av sig själv. Vi behöver vårdbiträden på sjukhus och inom kommunal omsorg, fler barnskötare på förskolor, fler vuxna på skolor, assistenter inom hemtjänsten, fler parkskötare som håller rent på allmän mark, många fler väktare och ordningsvakter som jobbar natt i problemtyngda bostadsområden och fler som jobbar natt inom äldreomsorgen.

Kommuner kan även ställa krav på leverantörer att bidra med jobb till långtidsarbetslösa. Bara inom byggsektorn går det att skapa 10 000–15 000 enkla jobb. Genom att höja långtidsarbetslösas aktivitetsnivå med heltidsarbete kombinerat med utbildningsinsatser på fritiden förbereder man människor för att kunna ta ett mer kvalificerat arbete till högre lön. Det var så man gjorde förr, jobbade på fabriksgolvet på dagen och läste till ingenjör på Hermods på kvällar och helger. Det jag skissat på ovan kan tyckas väl kravfyllt för vissa, men i själva verket är det en politik som ligger i de nyanländas intresse.

Fredrik Reinfeldt hade rätt om att det finns mycket mark och plats för att ta emot invandrare i Sverige. I Sverige har vi mer landyta än Tyskland som har 80 miljoner invånare. Människor dras till stabila, kreativa, toleranta och väl organiserade samhällen. Det är betecknande att få arabiska flyktingar söker sig till det tråkiga Saudiarabien. Med en klok politisk inriktning, där arbetets värde betonas, leder invandring till att alla får det bättre. Ett Sverige med 20 miljoner och ett Linköping med 300 000 svenskar år 2070 vore en positiv utveckling och något att se fram emot med tillförsikt.