Debatt: Skiljsmässovågen slår hårdast mot äldre kvinnor

Allt fler äldre i Östra Götaland skiljer sig – och flest separationer sker efter sommaren, enligt färsk statistik från Sveriges Domstolar. Det här mönstret syns även nationellt och bekräftar vad vi möter i våra verksamheter: semestern blir en brytpunkt. När förväntningar inte infrias, faller beslutet.
Men vad som sker därefter talar vi mindre om – det strukturella faktum att kvinnor, särskilt efter 60 års ålder, drabbas ekonomiskt hårdast när ett äktenskap tar slut. I Östra Götaland har antalet skilsmässor i åldern 60–79 år mer än tredubblats sedan år 2000. Det här är inga marginella förändringar. Det handlar om en ny livsfas som allt fler går in i – utan skyddsnät.

En skilsmässa senare i livet kan innebära frihet och nya möjligheter. Men för äldre kvinnor kan den också riva undan mattan ekonomiskt. Kvinnor har i genomsnitt 26 procent lägre pension än män. De har också lägre inkomster, färre tillgångar – och står mer sällan som ägare till hem, bil och sommarstuga.
Ta ett gift par i Östra Götaland som köpte hus 1981. Den genomsnittliga villan har ökat i värde elva gånger om, vilket motsvarar drygt cirka 3,3 miljoner kronor i vinst. Formellt får kvinnan hälften vid bodelning – men i praktiken är det ofta hon som tvingas flytta. Ett nytt bolån beviljas i första hand till den med högst inkomst och längst återbetalningstid. Där faller många kvinnor bort.

Kapitalfrigöring via ett 60-pluslån är en möjlig väg för den som äger sin bostad – men här slår ägandeklyftan till, eftersom många kvinnor inte står som formella ägare. Män äger i genomsnitt dubbelt så mycket som kvinnor – inom fastigheter, företag och finansiella tillgångar.
Endbrights nya rapport (2025) visar dessutom att kvinnor över 60 är klart mer oroliga för sin ekonomi än män: 65 procent uppger att de oroar sig ofta, jämfört med 41 procent av männen. Närmare fyra av tio kvinnor säger att ekonomin är ett stort hinder för att kunna separera – siffror som stöds även av Ownershifts tidigare rapport, Ägande i nöd och lust.

Det innebär att många äldre kvinnor sitter fast i äktenskap – inte av lust, utan av nöd.
Det är en stor och allvarlig orättvisa.
Vi behöver ett system som tar höjd för att äktenskap kan ta slut – också senare i livet. Det handlar om reformer i pensionssystem, kreditregler och bostadspolitik. Men också om ett nytt sätt att prata om äldre kvinnors ekonomiska liv. I dag osynliggörs de. Deras behov beskrivs som undantag – trots att de är normen.

En kvinna som skiljer sig vid 67 års ålder ska kunna börja om. Utan att behöva räkna varje krona. Utan att förlora sitt hem. Utan att hamna i en ekonomisk återvändsgränd.
Det är inte bara en jämställdhetsfråga. Det är en fråga om värdighet.