Det gäller avklippningen av Stångådals- och Tjustbanorna i Tannefors i stället för att låta dem ha direkt kontakt med övriga tågförbindelser på resecentrum. Det gäller även kommunens vilja att flytta nuvarande resecentrum 700 meter i perifer riktning till Steninge. Detta trots att innerstaden är Linköpings största arbetsställeområde, enligt kommunens egen statistik. Korta gångavstånd till stationen gynnar tågresandet.
Järnvägsfrämjandet har frågat kommunen vad flytten av stationen beräknas kosta kommunen. Svaret vi fått är att ”det vet vi inte” vid ett offentligt möte på Naturcentrum den 8 februari i år. Det är en märklig beslutsordning att fatta beslut i en fråga utan att veta vad kostnaden blir.
Det påminner om Linköpings något underliga handläggning av resecentrumfrågan tidigare år då kommunen envist kämpade för att få en underjordisk station. Men efter att Trafikverket beräknat kostnaden för denna underjordsstation till 40 miljarder kronor fick vår kommun ge sig.
Vid samtal med kommunpolitiker om varför man är så ivrig att låta riva ett fungerande resecentrum, framkommer att det finns intresse från fastighets- och byggfirmor att få tillgång till marken, där nuvarande resecentrum ligger. Läget vid ån skulle vara attraktivt och kunna ge större hyresintäkter än andra lägen. Då uppstår ju frågan om Linköpings kommun anser det viktigare att vara byggbolag till lags än att medverka till att järnvägsresandet fungerar optimalt.
Förutom försämrade villkor för tågresenärer skulle en flytt av befintligt resecentrum kosta staten fyra och en miljarder kronor, som kunde användas för att renovera vårt järnvägsnät i landet.
En huvudregel för tågresandet är att ha så kort gångavstånd som möjligt för resenärer, i synnerhet för de som dagligpendlar. Enligt Östgötatrafiken reser elva tusen personer med deras tåg till och lika många från Linköping. Därtill kommer resenärer med SJ, Mälartåg och Snälltåget.
En annan regel för trafikplanerare är att byte mellan tåg ska ske så smidigt som möjligt, helst över samma perrong. Men mellan tänkt hållplats i Tannefors och Steninge är det cirka 2 kilometer. Så långt går man ogärna med sin resväska. Men då har svaret från ansvariga tjänstemän varit att man kan ta en stadsbuss.
Därmed bryter man mot en tredje regel, nämligen att man bör eftersträva så få byten som möjligt. Detta är viktigt eftersom det är vanligt att resekedjan störs av försenade tåg.
I ljuset av de sociala nedskärningar som Correns nyhets- och insändarsidor ofta handlar om är det lite märkligt att kommunen fattar beslut vars kostnader man inte känner till. Men det är förstås mer glamoröst att få inviga ett resecentrum än att vidmakthålla eller förbättra vår dagliga samhällsservice. Fast ännu har inga grävskopor börjat demolera vårt resecentrum, så ännu finns det tid för besinning.