”Varannan Linköping bästa lösningen” skrev Corren 2011. ”... när hela banan ner till Europa är på plats blir det omöjligt för tågen … att stanna på två ställen inom fem mil.”
Vi är alla beroende av hur våra båda stora städer sköts. Framför allt gäller det utbildning, sjukvård, arbete och handel. Men även att vi kan ta oss dit, eller fortsätta resan på ett bra sätt. Vi vill som näringslivet ha centrala stationslägen, både för att kunna gå till torget eller för att åka till Berlin.
Dagens politiker säger sig veta vad som är bäst för kommande generationer. Men teknik och kunnande utvecklas så snabbt att varje år som beslutet kan skjutas fram är viktigt. Med de kostnader det gäller, är risken för en fatal felsatsning stor vid onödig brådska. Om och när banan söderut blir av, vet vi inte säkert.
Då men inte förr behövs förbifart för Norrköping. Då men inte förr kanske Linköping behöver förnya centralstationen. I dag klarar man sig gott med bara ett nytt spår till nuvarande station, om det andra läggs som förbifart.
För att klara trafiken i städer och på Autobahn, bygger tyskarna ständigt ut sina järnvägar och kanaler. Vi är ”Die dumme Schweden” om vi inte ens försöker använda befintliga järnvägar eller anpassa nya, så att vägtrafiken inte korkar igen våra städer. Det kräver att tågen kan behålla farten mellan destinationerna både för persontrafik och lätt godstrafik. Det ger bara fördelar och kan omöjligt vara en nackdel för någon.
Norrköping och Linköping: Vi är alla beroende av att ni kliver ur sandlådan och äntligen uppträder som ett gemensamt nav för regionen.