I både Sverige och Norge har nya forskarrapporter kommit fram som visar att hormonstörande ämnen som finns i solkräm och tandkräm kan försämra kvaliteten på mäns sädesceller. Men att fertiliteten hos män påverkas av de kemikalier som finns i vår vardag är tyvärr ingen nyhet. Förra året redovisade danska forskare ett samband mellan hormonstörande ämnen i dricksvatten och att en av fem män under 30 år i Köpenhamnsområdet hade för låg spermiekvalitet.
Ett exempel är triklosan, som är en helt onödig tillsats i tandkräm. Jag vill verkligen att kosmetiska produkter inte ska innehålla biocider av typ triklosan och har uppmanat den svenska detaljhandeln att inte sälja sådana varor. Företag har förstås också ett ansvar för att de varor de sätter på marknaden är säkra. De kan även byta ut farliga ämnen mot bra ämnen – det finns mjukgörande medel som inte innehåller hormonstörare. Hela kedjan måste bli bättre på att göra det möjligt för konsumenterna att få reda på vilka kemikalier som ingår i olika produkter och göra det enklare att handla giftfritt.
Ett starkt verktyg för att skapa en giftfri vardag är upphandlingen till myndigheter, kommuner och landsting. Varor och tjänster för 500–600 miljarder kronor per år handlas upp. I dessa upphandlingar kan man ställa krav att produkter som används till sårvård, personalkläder eller hygienprodukter ska vara giftfria.
Givetvis skulle vi alla vilja att dessa hormonstörande ämnen förbjöds omgående. Men processen för att få det på plats och gälla i hela EU tar tid – Sverige driver på allt vad vi kan. Däremot möts vårt arbete av en aktiv lobby från den internationella kemikalieindustrin. Som miljöminister tar jag denna strid i EU och den förs på flera fronter. I väntan på att EU förbjuder dessa ämnen så är konsumentmakt och upphandlingar två effektiva vägar att gå. Men att få vetenskapliga kriterier på plats för hormonstörande ämnen är den just nu mest prioriterade frågan för mig i EU:s kemikaliearbete.