Patienttryggheten och kontinuiteten i den psykiatriska öppenvården riskerar – mitt under rådande coronapandemi – att raseras nu när vårdvalet avskaffas och den psykiatriska öppenvården ska upphandlas.
Jag och många med mig kämpar! Vi känner för närvarande en särskilt stor oro för att den trygghet och kontinuitet som vi byggt upp i våra och våra barns öppenvårdspsykiatriska kontakter ska raseras, detta med allvarliga negativa konsekvenser som följd.
I samband med coronakrisen har risken för ökad psykisk ohälsa uppmärksammats flitigt i media och olika sociala forum. Då det hos patienter inom den privata öppenvårdspsykiatrin redan finns någon form av psykisk ohälsa och/eller neuropsykiatrisk diagnos, är det ytterst viktigt att inte göra några stora avgörande förändringar av befintlig verksamhet.
Hälso- och sjukvårdsnämndens ansvar är att erbjuda Östergötlands invånare bästa möjliga förutsättningar för en god hälsa och trygghet, med största möjliga valfrihet. Om styrande minoritet genomför nämnda förändringar kring slopat vårdval och upphandling, kommer definitivt inte ett sådant ansvar att tas!
Nyckelorden här är trygghet och kontinuitet, något som tillsammans med våra ovärderligt viktiga vårdkontakter, riskerar att gå förlorat för oss som är patienter och/eller har barn som är patienter, inom den privata öppenvårdspsykiatrin. Det skulle vara förödande att tvingas avsluta och byta kontakter och dessutom ställas inför en stor ovisshet och väntan vad gäller nya vårdkontakter.
Neuropsykiatriska diagnoser och annan psykisk ohälsa förekommer inte sällan hos såväl föräldrar som barn, vilket påverkar hela familjesystemets mående och fungerande. Psykiatripartners är i detta sammanhang unika som privata utförare genom att de bedriver vuxenpsykiatrisk öppenvård parallellt med öppenvårdsbaserad barn- och ungdomspsykiatrisk specialistvård och mellanvård i Östergötland. Psykiatripartners kan utifrån ett helhetsperspektiv ge vård av hög kvalitet och bidra till trygghet och kontinuitet för familjen. Varför ska en sådan redan etablerad och välfungerande vårdgivare inte kunna få finnas kvar?
Neuropsykiatriska diagnoser innebär ofta en komplex problematik med svårigheter att få livet och vardagen att fungera. Det innebär samtidigt en ökad sårbarhet och en stor risk för annan psykiatrisk samsjuklighet och ohälsa, såsom depression och ångest, sömnstörningar, svår stress- och utmattningsproblematik och – faktiskt även självmord.
Det finns i den psykiatriska öppenvården en fantastisk kompetens att möta patienter i denna komplexitet. För personer med neuropsykiatriska diagnoser är ovisshet och förändringar något som ofta är mycket svårt att hantera. Det blir skört! Även för anhöriga. Det gäller därför att gå ytterst varsamt fram vid eventuella framtida förändringar av den psykiatriska öppenvården.
Tillgången till fortsatt psykiatrisk öppenvård av hög kvalitet liksom kontinuitet vad gäller vårdkontakter måste säkerställas. Vilken beredskap finns att möta upp de patienter som nu riskerar att förlora sina vårdkontakter inom privat öppenvårdspsykiatri? Har det gjorts en gedigen risk- och konsekvensanalys, också utifrån olika intresseorganisationers perspektiv?
En person med neuropsykiatrisk diagnos har inte valt sin hjärna – inte heller att behöva vara patient – och borde åtminstone ges möjlighet att kunna välja sin vårdgivare. Behovet måste utgå från patienterna, inte från några ideologiska käpphästar!
Maria Dahlbäck, förälder och engagerad i Attention, en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar