Svar på "Bostäderna måste följa medborgarnas behov", 27/12.
Hyresgästföreningens företrädare, Björn Johansson och Inger Borg, nämner i sin debattartikel min krönika (Correns ledarsida 12/12) där jag beskriver varför man inte kan kalla vinstuttag från kommunala bolag för en dubbelbeskattning av bolagets kunder.
Av artikeln att döma har dock uppenbarligen inte Borg och Johansson läst, eller tagit till sig av, min krönika. Debattartikeln bemöter inte i sak vad jag skriver.
Däremot argumenteras för att krav på utdelning från ägaren tvingar bolaget “att driva på hyrorna i motsvarande omfattning”. Citatet tyder på att Johansson/Borg ser det framförhandlade bruksvärdet som felaktigt, Detta är synnerligen märkligt då just systemet med bruksvärde framhålls av deras organisation som det optimala sättet att bestämma hyran på. Om man har ändrat sig på den punkten är det förstås välkommet men också synnerligen överraskande.
Artikeln ger sig också iväg på andra irrvägar som är värda att bemöta. Att bostäder inte kan vara lönsamma “annat än på lång sikt” är förstås inte sant. Det finns massor av bostadsproduktion som är lönsam hela sin livslängd.
När det gäller Stångåstaden och deras produktion av bostäder så har de under de senaste fem åren producerat i snitt 300 nya bostäder per år. De har för närvarande 800 bostäder i produktion och har i snitt genererat 215 miljoner i vinst (reavinster exkluderade) per år. Att då ge bilden av att en utdelning till ägaren på 60 miljoner dränerar bolaget på pengar och därför inte har råd att bedriva en bra verksamhet är förstås en absurd överdrift.
När det kommer till hushållen med svag ekonomi delar jag däremot Johansson/Borgs oro. Detta är ett stort problem som dessutom förvärras över tid. Den här frågan tog jag upp i Corren 5/7 och lyfte där behovet av mer riktade stöd till dessa hushåll.
Hyresgästföreningen ville dock hellre ha mer av samma system. Samma system som man nu hävdar inte fungerar. Det blir tyvärr uppenbart att Hyresgästföreningen vill lösa problemen för ekonomiskt svaga hushåll genom att tvinga övriga kommuninvånare att subventionera samtliga hyresgäster hos allmännyttan. Att en sådan ordning bara kommer att göra kön ännu längre till allmännyttans lägenheter blundar man för. Att det oftast är ekonomiskt starka hushåll som har haft möjlighet att köa längst glömmer man också.
Artikeln avslutas med en fråga; “Hur många hemlösa hade kunnat få en bostad för de pengarna? “ Svaret är enkelt. En hel del, om bara kommunen fått ta utdelning och i sin tur använt pengarna till riktade bostäder för just hemlösa.
Rikard Norman, ansvarig näringspolitik, Fastighetsägarna Linköping