Svar på ”Arbeta heltid är inte idealet för alla familjer” (7/10):
I vårt samhälle kämpar kvinnor och män för att hitta balans mellan yrkesliv, fritid och familjeliv. Anneli Noort som företräder KD:s kvinnoförbund, tycks mena att det bara är kvinnor som upplever svårigheter med detta. Förvisso finns många familjer kvar där kvinnor fortfarande har projektledarrollen för hem och barn. Men samtidigt är dagens yngre män ovilliga att bära oket av gamla tiders försörjningsbörda ensamma och de vill vara nära sina barn när de växer upp. Kvinnor i familjebildande åldrar är sällan villiga att ge upp sin frihet att ha ett givande arbete, med egen ekonomi och tar för givet att arbetet med hem och barn ska delas av de vuxna tillsammans.
Noort har en poäng i att dagens arbets- och samhällsliv ställer stora krav på medborgarna. Självklart vore det mycket bättre om vi alla kunde arbeta lite mindre och ha mer tid till våra relationer och fritidsintressen. Men KD tycks mena att det är kvinnorna – främst kvinnor som har hemmavarande barn – som ska stå för den här förändringen! Varför undrar man? Vad är det som gör att kvinnor ska fortsätta skiljas ut från män på arbetsmarknaden och i ansvaret för barnen? KD kan väl ändå inte mena att kvinnor som grupp är mer lämpade för hushållsarbete och barnuppfostran än män som grupp? Sådana idéer torde vara utrotade för länge sedan. Eller …? De går tillbaka till den 1700-talssyn som Rousseaus företrädde och har ingen plats i dagens svenska samhälle.
Inlägget andas viss unkenhet. Familjer ska få bestämma sitt vardagspussel själva önskar sig Noort. Vad betyder det? Var och en i vårt samhälle har ju rätt att bestämma över sitt liv, med hänsyn till de lagar och regleringar som finns. Men de beslut vi tar ensamma eller i överenskommelse, får förstås konsekvenser. Till exempel om ”familjen” bestämmer att kvinnan ska arbeta deltid och därmed får lägre lön, sämre karriärmöjligheter samt lägre pension och mindre möjligheter att delta i samhällslivet utanför familjen. Och att ”familjen” följaktligen bestämmer att mannen ska arbeta heltid med möjligheter till högre lön, karriärutveckling och högre pension. Det innebär troligtvis också att han med en deltidsarbetande partner slipper det rutinartade och repetitiva hushållsarbetet som måste göras varje dag. Den deltidsarbetande kvinnan ska alltså bidra till att reproducera mannens arbetskraft genom att ha tid att sköta markservicen! Det här är en för länge sedan förlegad syn på mäns och kvinnors uppgifter och funktion i samhället!
Däremot är det en utmärkt idé att politikerna väljer att medverka till ett samhälle där vi generellt behöver arbeta mindre för att hinna och orka med arbetets krav på bästa vis, liksom att få utrymme för andra hållbara och nöjsamma saker i livet. Den idén kan med fördel appliceras på många olika grupper. Såväl småbarnsföräldrar som tonårsföräldrar och inte minst den lite mer seniora arbetskraften kan ha mycket glädje av en sådan utveckling och flexibilitet. Så länge det inte baseras på att ett visst kön ska stå för all förändring. Det är då vi får en vinn-vinn situation, Anneli Noort!