Widar Andersson: Det som binder samman Annie Lööf och Stefan Löfven

I mer än hälften av de 290 kommunerna ingår Centerpartiet i styrande koalitioner av olika slag. I de 21 regionerna har hela 19 stycken ett politiskt styre där C är med. 

Trots att Centerpartiet på de flesta håll i landet är ett ganska litet parti så hävdar man sig alltså mycket väl när det kommer till att förhandla sig in i samarbetande majoriteter. 

I kommunerna är det bara det mer än tre gånger så stora Socialdemokraterna som är med och styr i fler kommuner än C. Och i regionerna är nog Centerpartiet nummer ett. I riket har Centerpartiet taktpinnen i det så kallade Januariavtalet med regeringen. 

"Vi sitter inte i regeringen eftersom partiet aldrig hade sagt ja till att vi skulle sitta i en S-ledd regering 2018 och det kommer vi heller inte att kunna göra efter valet 2022", sa Annie Lööf till mig när vi träffades tidigare i veckan för att spela in ett avsnitt av podden "Widar Möter."

Det är en rimlig hållning ur Lööfs perspektiv. Sitter man i regering så gör man. Då dras man in i alla de problem och konflikter som närmast konstituerar regeringstillvaron. Att dessutom tydligt underordna sig det stora och klassiska maktpartiet Socialdemokraterna genom att sitta i deras regering; det är nog inget som tilltalar Annie Lööf. 

Underordning känns inte som hennes grej; för att uttrycka sig lite slängigt. Det känns i rummet att hon är en "riktig politiker" i ordets bästa bemärkelse. Hon vill ha koll och hon vill så långt det är möjligt välja sina strider. 

Med Januariavtalet har nu bilden satts av att det är Annie Lööf som styr över statsministern Stefan Löfven; i vart fall på de områden där Annie Lööf tycker det är mödan värt att bestämma. 

I vårt samtal sa Lööf att hon blev "förvånad" över att S gick med på allt som C krävde för att släppa fram Löfven som statsminister. Mellan raderna anar jag uppfattningen att "det skulle jag aldrig ha gjort." 

Socialdemokraterna och Centerpartiet har därvidlag tämligen olika maktgener. För S är innehavet av regeringsledartröjan av större politisk vikt än det exakta innehållet i några sakfrågor. Båda partierna förenas emellertid i det maktpolitiska strategivalet att dra upp "röda linjer" gentemot SD. Vilket binder C och S samman.

Jag ska ärligt erkänna att jag skulle tycka det vore spännande att få se Annie Lööf som statsminister. Men jag kan inte begripa hur det skulle gå till; såsom landet och linjerna ligger för stunden.