VÄr vÀlfÀrdsstat har ocksÄ ett tydligt individuellt anslag. Ska saker och ting fungera sÄ bra som möjligt krÀvs att vi som medborgare Àr beredda att bry oss, bilda oss och att betala för oss. Glöm inte det.
Eva Hellman Àr sjuksköterska och bor i Linköping. I boken "De sista ljuva Ären" som kom ut tidigare i Är berÀttar hon en verklighetsnÀra historia som bland annat bygger pÄ hennes upplevelser av hur den offentliga sektorns vÀlfÀrdslöften föll ut för hennes egna förÀldrar nÀr de började den sista vandringen hÀr i livet; omgivna av alltmer hjÀlplöshet och beroende av vÀlfÀrdsinsatser för att kunna hanka sig fram pÄ ett vÀrdigt sÀtt.
Correns medarbetare Anna Lindén intervjuade Eva Hellman strax före sommaren. Boken, som jag har lÀst med stor behÄllning, skildrar hur förÀldrarna gradvis blir allt sÀmre och steg för steg behöver mer hjÀlp av det allmÀnna; utöver de insatser som barn och barnbarn och kvarvarande vÀnner kan bistÄ med. Arvid och Astrid, som hennes förÀldrar heter i boken, hade varit ett par i 65 Är, hade arbetat, strÀvat och sparat under hela sina liv och anstrÀngt sig för att hÄlla sig friska och pigga i kropp och sjÀl i sin fina villa med trÀdgÄrd i Linköping. NÀr sjukdomar och nedsatta fÀrdigheter gjorde Arvid och Astrid mer utsatta och beroende av en fungerande Àldreomsorgssektor sÄ slog verkligheten till hÄrt och brutalt.
Correns reporter frÄgade Eva Hellman varför det enligt henne har blivit som det har blivit?
"Hela systemet har urartat. Det Àr en sÄ stor kunskapsbrist dÀr ute. Det som tidigare krÀvde en sjuksköterskas kompetens, görs i dag av helt outbildade mÀnniskor. (--) NÀr man gÄr en utbildning och fÄr betyget E sÄ ska det egentligen innebÀra att man inte Àr anstÀllningsbar. Men i dag fÄr nÀstan alla jobb", svarade Eva Hellman.
Hon Àr definitivt nÄgot viktigt pÄ spÄren. VÀlfÀrdsstatens superviktiga verksamheter riskerar att förfalla till bleka kulisser nÀr för mÄnga medarbetare plockas in frÄn "gatan" och nÀr pÄ tok för mÄnga sjuksköterskor och undersköterskor lÀmnar sina arbeten med tÄrar rinnande nedför kinderna eftersom de inte fÄr förutsÀttningar att göra ett anstÀndigt arbete för de gamla och sjuka.
Eva Hellman har skrivit en varm bok om vÀlfÀrdens alla mÀnniskor. Hon Àr inte det minsta svartsynt. Snarare klarsynt. Som en uppgiven Arvid sÀger i boken: "Varför ska jag ha ett larm nÀr ni ÀndÄ inte kommer nÀr jag trycker pÄ larmet?"