Jag läser Edvard Hollertz ledare med den lockande rubriken ”Färre blir ihop, har sex och får barn – problemet är dejtingappar”.
Han har onekligen en poäng i att om folk inte ligger så blir det inga barn gjorda. Och det är illa.
När fler dör än föds så får vi en felvänd befolkningspyramid – färre unga kommer behöva försörja fler äldre. När vi dessutom kombinerar det här med en orimligt snål migration så förstärks den negativa effekten. Befolkningsminskning hotar både landets tillväxt och vår framtida välfärd.
Hollertz förklaring är dock väl enkel. Jo, visst liggs det mindre bland unga nu, men ärligt talat behövs det bara en enda spermie som vid ett enda tillfälle hittar rätt. Så länge man alls har sex så kan det bli barn – om man inte skyddar sig då.
Det finns goda skäl att öka liggandet, men om vi vill komma åt det låga barnafödandet krävs mer.
All erfarenhet pekar på att oro för framtiden är det största hindret. Och oro har vi i det här landet. Vi har:
* en arbetsmarknad som är vilda västern med otrygga anställningar och oschysta villkor.
* skenade matpriser, värst på det som vanligt folk och barnfamiljer köper mest av.
* stigande arbetslöshet och bostadsbrist.
* inhemska extremister som är alltmer aktiva. Det rasistiska våldet ökar.
* en osäker omvärld och en regering som sumpar klimatmålen, alltså snabbar på jordens undergång.
Inte konstigt att folk väljer att inte skaffa barn, även om de har sex.
Vad vi behöver är mer hopp och trygghet. Trist att landet styrs av ett gäng som inte har förmågan att ge varken det ena eller det andra. Om regeringen och SD skulle vilja ta bort sina skygglappar och tänka på landets framtid för en stund så vill jag ge dem några råd.
Hopp. Det går inte att komma runt att vi har en eskalerande klimatkatastrof. Det spelar roll. En aktiv politik för att vända utvecklingen skulle ge hopp. Och ekonomin. Att Sverige ligger i EU:s bottenliga av tillväxt ger onekligen inte hopp om framtiden. En aktiv ekonomisk politik hade suttit fint.
Trygghet. Nej, man skaffar inte barn för att barnbidraget höjs med en hundring, men en regering som aktivt motarbetar barnfamiljers ekonomiska trygghet får folk att dra sig för det. Vanligt folk måste känna sig trygga i att de klarar ekonomin, då krävs en jobbpolitik värd namnet, att matpriserna slutar rusa i höjden, att förskolan och skolan får resurser – och att barnbidraget höjs.
Tyvärr har regeringen och SD inga som helst planer för en politik för hopp och framtidstro – barnvänlig politik. Trist för landets barnfamiljer, för de som väljer att avstå från att skaffa barn och för Sverige som land.
Veronica Palm är politisk redaktör på Norrländska Socialdemokraten.