Studentupproret" 1968 brukar avhånas i svenska medier. Samma reportagebilder dyker upp och svartvita filmsnuttar körs i repris, filmsnuttar som visar kårhusockupation och skaror av demonstranter som slåss med polisen och varandra. En del tidigare vänsterpersoner har gjort offentlig avbön och tagit ett kliv över till motsatta lägret.
Men det vore synd om den negativa bilden av 1968 fick prägla synen på en hel ungdomsgenerations engagemang.
Vad som inte skildras är det breda förändringsarbete som utfördes av stödgrupper för folken i Vietnam, Sydafrika och Latinamerika. Eller R-förbundens arbete för fångar, utslagna, och psykiskt sjuka. Eller kvinnorna i Grupp 8, lokala grupper i Alternativ stad, Alternativ jul och Alternativ schlagerfestival.
Ett exempel var den så kallade U-gruppen i Lund, som bildades i april 1968 och som snabbt fick omkring 250 medlemmar. Ett fyrtiotal lundastudenter for till Stockholm och bosatte sig på planen utanför riksdagshuset med sovsäckar och madrasser.
De hungerstrejkade för en höjning av biståndet till en procent av BNP, för ett slopande av handelshindren och bättre information om situationen i u-länderna. Ett stort antal aktionsgrupper bildades därpå som genomförde olika projekt: De delade ut flygblad på badstränderna, besökte skolor, gjorde utställningar och upprop inför valet i september. Det startades studiecirklar om utvecklingsproblematiken ur olika vinklar; i början av hösten deltog 800 studenter.
Typiskt för U-gruppen var en partipolitiskt neutral hållning, ty målet var att informera sakligt om tillståndet i de fattiga länderna. Även inom FNL-rörelsen till stöd för Vietnams folk rymdes medlemmar från skilda politiska läger.
En del resultat lät inte vänta på sig. Sida inrättade en informationsavdelning som nådde ut till skolor och allmänhet. Biståndet nådde så småningom upp till en procent av BNP. Olof Palme demonstrerade tillsammans med Nordvietnams ambassadör mot USA:s krig i Vietnam och FNL-grupperna medverkade till att vända opinionen mot USA:s angreppskrig i världen.
Vad blev det då av alla dessa studenter? De flesta har förblivit sina grundläggande ideal trogna - även om partisympatierna har skiftat eller upphört. Ett tecken på detta var den återträff med ett femtital U-gruppsmedlemmar som arrangerades i maj i år i Lund. Alla hade på något sätt behållit sitt engagemang genom livet och arbetat i utvecklingsländerna eller med bistånds-, miljö- och jämställdhetsfrågor i Sverige. Många hade skrivit, filmat och gjort radio. De flesta är fortfarande aktiva, om än mindre skala, med att försöka förändra världen.
Renée Frangeur
Klas Sondén