Läget i ekonomin är ytterst allvarligt. För Sveriges del krävs kraftfulla åtgärder för att minska kostnaderna för ökad arbetslöshet och minskad efterfrågan. Krisen slår också allt hårdare mot Östergötland. Bara under oktober varslades 740 personer om uppsägning i Östergötland. En ökning med runt 600 personer jämfört med samma månad för ett år sedan.
Det som sker nu sker mycket snabbt och samtidigt i Europa och USA. Rubrikerna är svarta. Vi befarar för Sveriges del att siffrorna kan stiga till så många som uppemot 200 000 fler arbetslösa.
TCO där Unionen är det största fackförbundet krävde tidigare i höst kraftfulla åtgärder från regeringen. För att inte hjulen i ekonomin ska stanna upp helt krävs omfattande ekonomiska stimulanser till studenter och barnfamiljer, rejäla räntesänkningar, omfattande utbildningssatsningar, miljö- och infrastrukturinvesteringar. Det måste göras ytterligare insatser för att få en fungerande kreditmarknad och på så sätt säkra företagens kapitalförsörjning. Vi föreslår också särskilda insatser för byggsektorn och inte minst bilindustrin vars kunnande vi inte kan tillåta gå till spillo.
En av de viktigaste åtgärderna är en höjning av a-kassan så att fler får 80 procent av sin lön när de blir arbetslösa. Den är viktig inte minst för att den låga ersättningen skapar rädsla för att tvingas till drastiska åtgärder som att till exempel tvingas byta boende om man förlorar jobbet. I dag ger a-kassan drygt 11 000 per månad netto som mest. Den usla ersättningen är omöjlig att leva på för de flesta arbetslösa. När man inte kan lita på trygghetssystemen, utan får göra drastiska nedskärningar för att klara sig om jobbet förloras, då börjar ännu fler spara och dra in på utgifter, vilket förvärrar krisen.
Unionen har tagit ansvar genom att se till att medlemmarna därtill har en inkomstförsäkring. Men den inkomstförsäkring som ingår i det fackliga medlemskapet är självklart avsedd som ett komplement. Det är fullständigt oacceptabelt om statsmakterna börjar krypa från det gemensamma ansvaret för individens rätt till grundläggande trygghet.
Riksbankens räntesänkningar är viktiga, men just nu är det bara regeringen som med en aktiv politik kan förhindra en kraftig ökning av arbetslösheten, bryta den nedgående spiralen och vända den djupa misströstan som finns i samhället. Det är därför vi föreslagit åtgärder på nästan 50 miljarder kronor, 1-2 procent av vår bruttonationalprodukt.
Vi är inte ensamma om att se det djupa allvaret i situationen. Allt fler tunga ekonomer och experter kräver samma sak. Regeringen måste snabbt ge besked om att ytterligare insatser kommer. Senfärdighet leder till att ännu fler blir arbetslösa och fler företag slås ut.
Sture Nordh
Cecilia Fahlberg